Idag har jag insett något. Jag vill inte vara 4-barns mamma. Jag trodde väl lite innan att det skulle vara lite roligt att ha många barn, men nä. Jag tror inte det. Om jag inte vinner på lotteri och kan hyra in någon som städar, lagar mat, handlar och så en nanny förstås. Men det lär ju aldrig hända, särskilt eftersom jag aldrig köper lotter. Såattehh..
Hur fick jag denna insikt då? Jo, grannbarnen kom upp och lekte en stund. Två flickor på 4 och 6 år. De har en lillebror också som är 2, men han kunde inte följa med denna gången. Missförstå mig rätt, tjejerna var supergulliga, och barnen lekte jättefint med varann. Dexter lös upp som en sol och hade verkligen kul tillsammans med yngsta tjejen. Stora flickan blev lite kär i Aston och tog hand om honom jättefint.
Men. Vilket liv det blev! De skrek inte ens. De bara pratade. Allihop. Samtidigt. Haha. Man vill ju lyssna på alla också, men det blev aningens svårt. Det var väl det som befäste min första tanke i detta inlägg... Jag vill ha tid att lyssna på alla mina barn. Känns som det kommer bli svårt bara med två.
Typiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar