Nu börjar det bli lite mörkt här ute på landet. Innan jag åkte ut så tänkte jag att det inte skulle vara några problem alls att vara här ute själv nattetid. Men det känns liiite jobbigt faktiskt. Mest för att det var så sjukt länge sen jag sov ensam, alltså helt ensam. Utan barnen i lägenheten och/eller utan maken. Sen är det ju lite tystare här ute än inne i stan om man säger så. Och tystare = man hör mer konstiga ljud.
Sen är jag rätt bra på att hetsa mig själv också. Vilket jag tänker försöka undvika nu. Har låst dörren i alla fall, vilket kändes lite larvigt men hey, man vet aldrig!
Så tänker jag INTE titta på True Blood heller. Får se om jag vågar läsa min bok.
Hälsningar/ Tönten på landet
- Posted using BlogPress from my iPhone
31 juli 2012
Kakmonstret på Adelsö
Lite svårt att varva ner. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Vädret är sådär, inte så man kan sitta ute och sola direkt... Hittills har jag gjort detta:
• Lagat och ätit lunch
• Ätit massa godis
• Kollat serier på datorn
• Tagit bort en död fågel från verandan
• Försökt döda en äcklig spyfluga men misslyckats
Den döda fågeln var ganska äcklig. Halvt uppäten. Luktade as (vilket ju makes sense). Det var ett litet projekt att få bort den, försökte hitta en spade att ta bort den med, men hittade bara en barnspade. Ville inte gärna använda den eftersom Aston älskar spadar och gärna stoppar dem i munnen... Iouw liksom. Slutade med att jag använde en simfena. Ha! Lite ironiskt på nåt sätt. Ingen dykning här inte, bara lite avlägsnande av lik.
Tur att jag inte är själv oftare. Då skulle jag väga runt 200kg förmodligen. Kan inte sluta äta. Det blir att jag har det som en grej när jag inte har nåt att göra. Sen har det nästan blivit som en ritual för mig på kvällen hemma, när barnen sover, att sitta och äta nåt (behöver inte vara godis, kan vara Digestive eller en macka). Som markering liksom, att nu är det avslappning som gäller. Så nu när jag är själv blir det äta hela tiden helt enkelt. Jaja, gör ju inget egentligen, förutom att jag mår lite illa... Haha.
- Posted using BlogPress from my iPhone
• Lagat och ätit lunch
• Ätit massa godis
• Kollat serier på datorn
• Tagit bort en död fågel från verandan
• Försökt döda en äcklig spyfluga men misslyckats
Den döda fågeln var ganska äcklig. Halvt uppäten. Luktade as (vilket ju makes sense). Det var ett litet projekt att få bort den, försökte hitta en spade att ta bort den med, men hittade bara en barnspade. Ville inte gärna använda den eftersom Aston älskar spadar och gärna stoppar dem i munnen... Iouw liksom. Slutade med att jag använde en simfena. Ha! Lite ironiskt på nåt sätt. Ingen dykning här inte, bara lite avlägsnande av lik.
Tur att jag inte är själv oftare. Då skulle jag väga runt 200kg förmodligen. Kan inte sluta äta. Det blir att jag har det som en grej när jag inte har nåt att göra. Sen har det nästan blivit som en ritual för mig på kvällen hemma, när barnen sover, att sitta och äta nåt (behöver inte vara godis, kan vara Digestive eller en macka). Som markering liksom, att nu är det avslappning som gäller. Så nu när jag är själv blir det äta hela tiden helt enkelt. Jaja, gör ju inget egentligen, förutom att jag mår lite illa... Haha.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Lipsill
Varit hemifrån i 3,5 timme och fick nyss en bild mms:ad till mig. Jag började grina lite. Saknar dem redan. Sjukt det där, man längtar efter egentid, sen när jag får den så kan jag knappt tänka på nåt annat än familjen.
Men erkänn att bilden är fin!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Men erkänn att bilden är fin!
- Posted using BlogPress from my iPhone
30 juli 2012
Semester!
Imorgon ska jag på semester. ENSAM! Kan ni förstå?! Jag kan knappt göra det kan jag ju tala om. Jag har lånat min farmors bil, och imorgon åker jag till landet och ska vara där till på torsdag. Utan barnen. Och utan mannen. Bara med mig själv. Det ska bli så sjukt skönt så ni anar inte. Ska bara ha det tyst, läsa bok och göra så lite som möjligt.
Känns overkligt.
Känns overkligt.
Syskonkärlek
De åkte tillsammans i vagnen hela vägen hem från stranden. Supergulliga med varann! Visserligen bara typ 5 minuters färd men ändå.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
27 juli 2012
Bebisbesök.
Träffade en liten plutt till bebis idag. Sådant är inte bra för ett klent hjärta som mitt. Är så sjukt svag för bebisar av någon anledning. Var inte alls det innan jag fick barn själv, men nu efteråt så vill jag röva bort varenda bebis jag ser. Så jag kan gosa och sniffa och pilla på dem. Och ha dem liggandes på min mage som en liten mini-koala.
Okey. Jag låter lite sinnessjuk inser jag nu. Haha. Men ja, det är så jag tänker, inte så jag gör så att säga. Dessutom inser mitt logiska jag att små bebisar är ganska jobbiga också om man måste ha dem 24 timmar om dygnet. De sover mycket förvisso, men de vaknar ofta också. Äter ofta. Bajsar ofta. Sen gör de inte så mycket mer.
Nä, de får nog behålla sin lilla bebis ändå. Snällt va? Ha! Han var verkligen übersöt och "snäll", men jag har ju mina egna bebisar att ta hand om. Aston är ju bebis fortfarande, och Dexter beter sig i alla fall som en ibland... (suck). Alla åldrar har verkligen sin charm ändå, och sina nackdelar. Gäller att försöka uppskatta tiden som är nu, för den försvinner så fort, fortare än man anar. Men det är svårt. Känns som man bara försöker överleva dagen många gånger...
Ha, nu lät jag sjukt bitter med det där sista, men det jag menar är väl att det är så mycket hela tiden. Man ska räcka till för allt. Man ska hinna med allt. Fast man har sovit dåligt, har mensvärk, huvudvärk och är allmänt misär så ska man ändå alltid finnas där. Helst med ett leende på läpparna. Har man inte det så får man dåligt samvete.
Lät ännu mer bitter nu. HAHA. Nä men jag är nog mest stressad. Stressad över att det känns som att jag inte hinner njuta av att barnen är som de är. För att det är så mycket annat. Vet liksom inte hur jag ska balansera allting. Försöker mitt bästa såklart och jag inser någonstans att det duger, att det får lov att duga, men jag vill ändå alltid vara bättre än vad jag är.
Okey. Jag låter lite sinnessjuk inser jag nu. Haha. Men ja, det är så jag tänker, inte så jag gör så att säga. Dessutom inser mitt logiska jag att små bebisar är ganska jobbiga också om man måste ha dem 24 timmar om dygnet. De sover mycket förvisso, men de vaknar ofta också. Äter ofta. Bajsar ofta. Sen gör de inte så mycket mer.
Nä, de får nog behålla sin lilla bebis ändå. Snällt va? Ha! Han var verkligen übersöt och "snäll", men jag har ju mina egna bebisar att ta hand om. Aston är ju bebis fortfarande, och Dexter beter sig i alla fall som en ibland... (suck). Alla åldrar har verkligen sin charm ändå, och sina nackdelar. Gäller att försöka uppskatta tiden som är nu, för den försvinner så fort, fortare än man anar. Men det är svårt. Känns som man bara försöker överleva dagen många gånger...
Ha, nu lät jag sjukt bitter med det där sista, men det jag menar är väl att det är så mycket hela tiden. Man ska räcka till för allt. Man ska hinna med allt. Fast man har sovit dåligt, har mensvärk, huvudvärk och är allmänt misär så ska man ändå alltid finnas där. Helst med ett leende på läpparna. Har man inte det så får man dåligt samvete.
Lät ännu mer bitter nu. HAHA. Nä men jag är nog mest stressad. Stressad över att det känns som att jag inte hinner njuta av att barnen är som de är. För att det är så mycket annat. Vet liksom inte hur jag ska balansera allting. Försöker mitt bästa såklart och jag inser någonstans att det duger, att det får lov att duga, men jag vill ändå alltid vara bättre än vad jag är.
26 juli 2012
Gammal anekdot.
Jag fattar inte hur alla hinner blogga! Jag hinner ju knappt gå på toa... Så ni får en gammal anekdot så länge, kanske en repris för vissa. Jag hittade den när jag rensade lite i datorn och tyckte den var ganska skoj (och lite pinsamt, tala om sig själv i tredje person), here goes;
Det var en gång en brud, som även kallas Jessica, som var jättetrött. Så trött att även fast hennes två vänner (Emmy och Mickan) skulle gå ut på kvällen så bestämde hon sig för att gå hem och sova. Då vännerna råkade bo hemma hos henne så lämnade hon dörren öppen och stängde den endast genom att ställa en väska framför dörren. Detta kanske låter konstigt, men enda sättet att stänga denna dörr är genom en hasp, och om man använder den betyder det att personen innanför dörren måste gå upp och öppna för den utanför. Detta hade Jessica ingen lust med alls, därav väskan.
Klockan fyra på morgonen vaknar hon av att naturen kallar. Märker direkt att dörren står vidöppen och noterar att personen som ligger i Emmy's säng ligger ganska konstigt. Kroppen är i sängen, men benen ligger utanför. Går dit och tittar närmare, och då upptäcker Jessica till sin förskräckelse att det inte alls är Emmy! Det är en vilt främmande person som däckat i hennes säng.
Jessica känner sig förvirrad och vågar inte peta på den däckade kvinnan som ligger i sängen. Vem vet, hon kanske blir våldsam, tagit droger, whatever. Så hon ringer till sina två vänner och undrar om de eventuellt lovat någon flicka att de kan få sova hemma hos dem. Men nej. Det hade dom inte. Jessica påpekar då att det var ju väldigt konstigt eftersom det nu befinner sig en främling inne i deras rum. Mickan och Emmy skyndar sig direkt hem till Jessicas undsättning, och hjälper henne få ut bruden i sängen, slänger vatten i ansiktet på henne då hon inte vaknar upp. Då försöker hon gå tillbaka in i rummet, varpå Emmy vänligt men bestämt (mer bestämt än vänligt) påpekar att det inte är hennes rum! Jessica går och sover igen medans de andra två vännerna följer med bruden och försöker hitta någon som känner igen henne. Lämnar henne till slut med en av hennes kompisar (tror dom).
Morgonen därpå märker Jessica att den ovälkomna gästen lämnat en souvenir efter sig. Hennes väska, plånbok och mobiltelefon som ringer oavbrutet hela morgonen. Det vill säga innan Jessica bestämmer sig för att gå upp och svara, för då dör den såklart av batteribrist. Så hon går till jobbet istället, och Mickan och Emmy löser det hela under dagen. Den däckade bruden hade inget minne av det hela och undrade vart dom hade hittat väskan. Hon lät något förvånad när svaret var "I vårat rum!".
Men slutet gott allting gott, och nu är det inga väskor som stänger deras dörr längre i vicket fall!
Det var en gång en brud, som även kallas Jessica, som var jättetrött. Så trött att även fast hennes två vänner (Emmy och Mickan) skulle gå ut på kvällen så bestämde hon sig för att gå hem och sova. Då vännerna råkade bo hemma hos henne så lämnade hon dörren öppen och stängde den endast genom att ställa en väska framför dörren. Detta kanske låter konstigt, men enda sättet att stänga denna dörr är genom en hasp, och om man använder den betyder det att personen innanför dörren måste gå upp och öppna för den utanför. Detta hade Jessica ingen lust med alls, därav väskan.
Klockan fyra på morgonen vaknar hon av att naturen kallar. Märker direkt att dörren står vidöppen och noterar att personen som ligger i Emmy's säng ligger ganska konstigt. Kroppen är i sängen, men benen ligger utanför. Går dit och tittar närmare, och då upptäcker Jessica till sin förskräckelse att det inte alls är Emmy! Det är en vilt främmande person som däckat i hennes säng.
Jessica känner sig förvirrad och vågar inte peta på den däckade kvinnan som ligger i sängen. Vem vet, hon kanske blir våldsam, tagit droger, whatever. Så hon ringer till sina två vänner och undrar om de eventuellt lovat någon flicka att de kan få sova hemma hos dem. Men nej. Det hade dom inte. Jessica påpekar då att det var ju väldigt konstigt eftersom det nu befinner sig en främling inne i deras rum. Mickan och Emmy skyndar sig direkt hem till Jessicas undsättning, och hjälper henne få ut bruden i sängen, slänger vatten i ansiktet på henne då hon inte vaknar upp. Då försöker hon gå tillbaka in i rummet, varpå Emmy vänligt men bestämt (mer bestämt än vänligt) påpekar att det inte är hennes rum! Jessica går och sover igen medans de andra två vännerna följer med bruden och försöker hitta någon som känner igen henne. Lämnar henne till slut med en av hennes kompisar (tror dom).
Morgonen därpå märker Jessica att den ovälkomna gästen lämnat en souvenir efter sig. Hennes väska, plånbok och mobiltelefon som ringer oavbrutet hela morgonen. Det vill säga innan Jessica bestämmer sig för att gå upp och svara, för då dör den såklart av batteribrist. Så hon går till jobbet istället, och Mickan och Emmy löser det hela under dagen. Den däckade bruden hade inget minne av det hela och undrade vart dom hade hittat väskan. Hon lät något förvånad när svaret var "I vårat rum!".
Men slutet gott allting gott, och nu är det inga väskor som stänger deras dörr längre i vicket fall!
24 juli 2012
Insikt.
Idag har jag insett något. Jag vill inte vara 4-barns mamma. Jag trodde väl lite innan att det skulle vara lite roligt att ha många barn, men nä. Jag tror inte det. Om jag inte vinner på lotteri och kan hyra in någon som städar, lagar mat, handlar och så en nanny förstås. Men det lär ju aldrig hända, särskilt eftersom jag aldrig köper lotter. Såattehh..
Hur fick jag denna insikt då? Jo, grannbarnen kom upp och lekte en stund. Två flickor på 4 och 6 år. De har en lillebror också som är 2, men han kunde inte följa med denna gången. Missförstå mig rätt, tjejerna var supergulliga, och barnen lekte jättefint med varann. Dexter lös upp som en sol och hade verkligen kul tillsammans med yngsta tjejen. Stora flickan blev lite kär i Aston och tog hand om honom jättefint.
Men. Vilket liv det blev! De skrek inte ens. De bara pratade. Allihop. Samtidigt. Haha. Man vill ju lyssna på alla också, men det blev aningens svårt. Det var väl det som befäste min första tanke i detta inlägg... Jag vill ha tid att lyssna på alla mina barn. Känns som det kommer bli svårt bara med två.
Typiskt.
Hur fick jag denna insikt då? Jo, grannbarnen kom upp och lekte en stund. Två flickor på 4 och 6 år. De har en lillebror också som är 2, men han kunde inte följa med denna gången. Missförstå mig rätt, tjejerna var supergulliga, och barnen lekte jättefint med varann. Dexter lös upp som en sol och hade verkligen kul tillsammans med yngsta tjejen. Stora flickan blev lite kär i Aston och tog hand om honom jättefint.
Men. Vilket liv det blev! De skrek inte ens. De bara pratade. Allihop. Samtidigt. Haha. Man vill ju lyssna på alla också, men det blev aningens svårt. Det var väl det som befäste min första tanke i detta inlägg... Jag vill ha tid att lyssna på alla mina barn. Känns som det kommer bli svårt bara med två.
Typiskt.
Natten till idag.
Plus: Aston sov hela natten utan några uppvak alls!
Minus: Dexter sov i vår säng. Vilket innebar att jag sov på soffan.
Vanligtvis lägger vi Dexter i vår säng och bär över honom till hans egen, då Dexter tar lite längre tid på sig att somna och stör Aston. Men på sista tiden så har Aston varit sjukt lättstörd på natten också, så han vaknar när vi tar in Dexter. Sen är cirkusen igång och Aston vaknar av och till hela natten...
Sova i samma säng alla tre (jag, maken och Dexter) funkar inte heller så bra. Han rör sig jättemycket, sparkas och tränger ut oss. Slutar att vi ligger som ett stort H med mig och maken på varsin kant.
Känns lagom kul att säga god natt och lägga sig på soffan, men då får i alla fall alla sova!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Minus: Dexter sov i vår säng. Vilket innebar att jag sov på soffan.
Vanligtvis lägger vi Dexter i vår säng och bär över honom till hans egen, då Dexter tar lite längre tid på sig att somna och stör Aston. Men på sista tiden så har Aston varit sjukt lättstörd på natten också, så han vaknar när vi tar in Dexter. Sen är cirkusen igång och Aston vaknar av och till hela natten...
Sova i samma säng alla tre (jag, maken och Dexter) funkar inte heller så bra. Han rör sig jättemycket, sparkas och tränger ut oss. Slutar att vi ligger som ett stort H med mig och maken på varsin kant.
Känns lagom kul att säga god natt och lägga sig på soffan, men då får i alla fall alla sova!
- Posted using BlogPress from my iPhone
23 juli 2012
Jo men visst.
Pretty boring day idag... Enda som var lite skoj var att en kompis + bebis kom och hälsade på en sväng på förmiddagen. Sen har vi bara gjort tråkiga måste-göras saker. Var och storhandlade mat (igen) i Liljeholmen, med båda barnen denna gången. Skoj skoj. Fixade även ny stekpanna, duschmunstycke, nätverkssladd och lite annat plock.
Intresseklubben antecknar.
Intresseklubben antecknar.
22 juli 2012
Min löparhistoria.
Sprang precis 4km som kändes som 100mil ungefär. Förstår inte. Sprang en ny runda som jag trodde skulle vara mycket längre än den jag brukar springa... Men det var den inte. Eller jo, 1300m längre visserligen, men innan jag sprang så trodde jag att det skulle bli en halvmil. Minst. Men icket. Känner mig lite besviken. Har aldrig sprungit en halv mil innan. Skulle vara "kul" att göra det tror jag. I alla fall efteråt. Ha!
För de som undrar så började jag springa för ett halvår sedan ungefär. Hade aldrig gjort det innan. ALDRIG. Om man inte räknar en halvsnabb spurt till bussen med efterföljande astmaanfall som att springa förstås. Det var sjukt jobbigt att komma igång, jag gick mycket, flåsade och tyckte allmänt synd om mig själv. Skulle nog aldrig ha fortsatt om jag inte haft ett specifikt mål. Har jag bestämt att jag ska klara något så brukar jag göra det också. Mitt mål då var att springa 2km på 10minuter. Kändes totalt omöjligt i början kan jag säga!
Första gången jag sprang var i Januari, ungefär 5 månader efter att jag fött Aston. Det var på löpbandet på Friskis och Svettis. Kommer ihåg att jag sprang 2km på 18 minuter eller nåt sånt. Kunde lika gärna ha gått!
Sen sprang jag lite då och då, la inte riktigt ner min själ i det eftersom det kändes omöjligt att nå målet. Men så 6 veckor innan jag var tvungen att klara målsättningen så fick jag en morot! Jag blev kallad till fystesten hos Polisen. Nu eller aldrig tänkte jag och började träna stenhårt. Sprang nästan varje dag. Först en "vanlig" runda, sen var jag ute och sprang med min pappa några gånger och han coachade mig en massa. I slutet så joggade jag till en 400m bana och sprang 2km på tid på den, sen joggade jag hem igen.
På dagen för testerna var jag sjukt nervös. Min bästa tid på bana var 10min och 25sek. Man har 10min och 15sek på sig under testerna. Men jag blev så sjukt peppad av hela situationen och så ville man ju inte skämma ut sig... Slutade med att jag sprang på 9.59! Sjukt glad och stolt är jag för det.
Från att vara nyförlöst, aldrig någonsin ha sprungit, till att klara 2km under 10min. Jag tycker jag är sjukt bra! Haha.
Sen hjälpte ju inte det så mycket förstås. Det är andra tester också, man ska göra Harres Test, som är en hinderbana, på 16sek (googla så ser ni testen) och så ska man lyfta en docka på 77kg. Jag klarade Harres precis, men gick bet på dockan. Hade lyft min pappa som väger ungefär samma, men på dockan så ligger all vikt i bålen + att den är helt "död", slapp och därför känns som att det är mer än en vanlig person som väger samma. Jag fick helt enkelt inte upp dockan. Kändes bittert, jag fokuserade för mycket på min svagaste sida och missade det som jag trodde jag skulle klara.
Nu är det snart dags att söka igen. Om man vill söka. Jag har inte riktigt bestämt mig än hur jag vill göra. Vet inte om jag orkar lägga den tiden och energin på all träning som krävs. Jag vill verkligen vara überfit om jag blir kallad till fys igen. Tänker INTE misslyckas. Så... Hm. Får se hur det blir.
För de som undrar så började jag springa för ett halvår sedan ungefär. Hade aldrig gjort det innan. ALDRIG. Om man inte räknar en halvsnabb spurt till bussen med efterföljande astmaanfall som att springa förstås. Det var sjukt jobbigt att komma igång, jag gick mycket, flåsade och tyckte allmänt synd om mig själv. Skulle nog aldrig ha fortsatt om jag inte haft ett specifikt mål. Har jag bestämt att jag ska klara något så brukar jag göra det också. Mitt mål då var att springa 2km på 10minuter. Kändes totalt omöjligt i början kan jag säga!
Första gången jag sprang var i Januari, ungefär 5 månader efter att jag fött Aston. Det var på löpbandet på Friskis och Svettis. Kommer ihåg att jag sprang 2km på 18 minuter eller nåt sånt. Kunde lika gärna ha gått!
Sen sprang jag lite då och då, la inte riktigt ner min själ i det eftersom det kändes omöjligt att nå målet. Men så 6 veckor innan jag var tvungen att klara målsättningen så fick jag en morot! Jag blev kallad till fystesten hos Polisen. Nu eller aldrig tänkte jag och började träna stenhårt. Sprang nästan varje dag. Först en "vanlig" runda, sen var jag ute och sprang med min pappa några gånger och han coachade mig en massa. I slutet så joggade jag till en 400m bana och sprang 2km på tid på den, sen joggade jag hem igen.
På dagen för testerna var jag sjukt nervös. Min bästa tid på bana var 10min och 25sek. Man har 10min och 15sek på sig under testerna. Men jag blev så sjukt peppad av hela situationen och så ville man ju inte skämma ut sig... Slutade med att jag sprang på 9.59! Sjukt glad och stolt är jag för det.
Från att vara nyförlöst, aldrig någonsin ha sprungit, till att klara 2km under 10min. Jag tycker jag är sjukt bra! Haha.
Sen hjälpte ju inte det så mycket förstås. Det är andra tester också, man ska göra Harres Test, som är en hinderbana, på 16sek (googla så ser ni testen) och så ska man lyfta en docka på 77kg. Jag klarade Harres precis, men gick bet på dockan. Hade lyft min pappa som väger ungefär samma, men på dockan så ligger all vikt i bålen + att den är helt "död", slapp och därför känns som att det är mer än en vanlig person som väger samma. Jag fick helt enkelt inte upp dockan. Kändes bittert, jag fokuserade för mycket på min svagaste sida och missade det som jag trodde jag skulle klara.
Nu är det snart dags att söka igen. Om man vill söka. Jag har inte riktigt bestämt mig än hur jag vill göra. Vet inte om jag orkar lägga den tiden och energin på all träning som krävs. Jag vill verkligen vara überfit om jag blir kallad till fys igen. Tänker INTE misslyckas. Så... Hm. Får se hur det blir.
21 juli 2012
Idag vaknade Dexter 8.50! Fast han somnade vid 19.30 igår. Helt sjukt. Visserligen var han väl helt slut efter gårdagen, men ändå.
Igår åkte nämligen jag och Dexter till Nykvarn och hälsade på min vän Nina och hennes familj. Han fick åka snabbtåg, simma i pool, hoppa studsmatta, leka i massa lekplatser och framförallt hänga efter två 6-åringar hela dagen. Han höll typ på att somna i maten men lyckades hålla sig vaken hela vägen hem ändå.
Var grymt imponerad av Dexter i poolen också! Han bottnade inte men simmade runt en massa själv, från en kant till en annan, hoppade ner och doppade huvudet, simmade vidare och var inte ett dugg osäker eller rädd.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Igår åkte nämligen jag och Dexter till Nykvarn och hälsade på min vän Nina och hennes familj. Han fick åka snabbtåg, simma i pool, hoppa studsmatta, leka i massa lekplatser och framförallt hänga efter två 6-åringar hela dagen. Han höll typ på att somna i maten men lyckades hålla sig vaken hela vägen hem ändå.
Var grymt imponerad av Dexter i poolen också! Han bottnade inte men simmade runt en massa själv, från en kant till en annan, hoppade ner och doppade huvudet, simmade vidare och var inte ett dugg osäker eller rädd.
- Posted using BlogPress from my iPhone
19 juli 2012
Top story.
Min kära vän Erica har fått sin bebis! En liten pojke som är hur söt som helst! Jag vill sniffa bebis NU! Så himla gulliga när de är sådär nykläckta.
Är så himla glad för deras skull! Och lite för min... Haha.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Är så himla glad för deras skull! Och lite för min... Haha.
- Posted using BlogPress from my iPhone
18 juli 2012
Payback!
Dexter är hos sin farmor och farfar och sover över, det känns som semester med bara 1 barn! Särskilt när Henrik tog detta enda barn till lekparken och jag fick sova i 1,5 timme nu på dagen! Lyx!
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Typiskt!
Nu när vi är hemma tillsammans över sommaren så kör vi varannan natt/morgon här hemma, om man har sovmorgon så blir det till klockan 9-9.30. Den som har natten får sovmorgon och tvärtom. Tycker det funkar bra, men nu senaste veckan har jag haft otur, och känner mig lite bitter.. Haha. Mina nätter så har Aston vaknat en massa, varit vaken flera timmar på natten och sådär. Henriks nätter har han sovit utan att vakna en enda gång. Mina mornar har barnen vaknat mellan 6.30-7, Henriks mornar har de vaknat runt 8.
Jag VET att det bara är otur eller vad man ska säga, men vafan?! Ska det vara såhär? Skulle vi byta dagar så skulle det garanterat inte hjälpa. Kan ju inte direkt säga att "jag tar morgonen om de vaknar efter 8" heller. Även om jag har god lust till det... Haha.
Jaja. Det jämnar väl ut sig i slutändan antar jag.
Jag VET att det bara är otur eller vad man ska säga, men vafan?! Ska det vara såhär? Skulle vi byta dagar så skulle det garanterat inte hjälpa. Kan ju inte direkt säga att "jag tar morgonen om de vaknar efter 8" heller. Även om jag har god lust till det... Haha.
Jaja. Det jämnar väl ut sig i slutändan antar jag.
17 juli 2012
Men what!?
Snö!? Hagel!? Seriöst? Känns som att man är med i någon slags domedagsfilm. Borde kanske bege mig till närmsta livsmedelsaffär och bunkra konserver.
Lek?
Jag och Aston har lite tid i lekparken bara han och jag, Dexter är och seglar med sin pappa och farfar.
Lekplatsen kan ju låta som en kul grej, men i princip handlar det endast om en sak; nämligen att förhindra att han äter på grus/stenar/smuts/fimpar. Kul va?
Tur att han är söt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Lekplatsen kan ju låta som en kul grej, men i princip handlar det endast om en sak; nämligen att förhindra att han äter på grus/stenar/smuts/fimpar. Kul va?
Tur att han är söt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
16 juli 2012
Just nu...
Jag brukar bli lite beroende av nåt särskilt godis då och då och just nu är det dessa:
Går runt och smygäter dem hemma, vilket inte är det lättaste kan jag tala om! De fyller hela munnen så jag får helt enkelt hoppas på att Dexter inte frågar mig nåt just då...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Går runt och smygäter dem hemma, vilket inte är det lättaste kan jag tala om! De fyller hela munnen så jag får helt enkelt hoppas på att Dexter inte frågar mig nåt just då...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Shabby chic.
Känner mig alltid lite som en uteliggare när jag storhandlat såhär.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
High five på den!
Jippie, Aston sov hela natten! In och ge nappen en gång vid 23-tiden men det är ju mer än ok! Blev så jäkla glad när Dexter vaknade vid 06.45, var ett rent nöje att gå upp!
Nu sover Aston, jag och Dexter kollar på Pippi. Ordningen är återställd (for now).
- Posted using BlogPress from my iPhone
Nu sover Aston, jag och Dexter kollar på Pippi. Ordningen är återställd (for now).
- Posted using BlogPress from my iPhone
15 juli 2012
Underbart med barn ibland.
Sjukt jobbig dag idag. Aston var som sagt uppe mellan typ halv3-halv5 inatt. Jättekul. Sen sov barnen fram till halv9 och då kan man tro att vi tänkte "SCORE!" men nä, det gjorde vi inte, i alla fall inte jag. Varför? Sovmorgon kan väl aldrig vara fel?
Men jo, det kan det tyvärr, för det fuckar upp hela dagen. Mina barn har ganska fasta rutiner, så om något ändras blir allt fel. Nu hamnade första tuppluren för Aston under lunchtid = lunchen blev försenad. Sen ville han inte somna för sin andra lur i tid så han fick vara vaken till halv7 (nattning 7 vanligtvis) istället. Dexter har inte heller sovit, men det är inte alltid han gör det ändå. Resultatet var i alla fall två übergnälliga barn. I princip hela dagen.
Så. Om man då väger dessa mot varann; 1,5 timme sovmorgon mot en hel dags gnäll så är det ganska självklart vilket alternativ som är att föredra. Sen ville jag inte lägga Aston för sent på dagen heller, då jag vill försöka minimera risken för att han vaknar sådär på natten igen. Så håll tummarna. Eller nåt.
Men jo, det kan det tyvärr, för det fuckar upp hela dagen. Mina barn har ganska fasta rutiner, så om något ändras blir allt fel. Nu hamnade första tuppluren för Aston under lunchtid = lunchen blev försenad. Sen ville han inte somna för sin andra lur i tid så han fick vara vaken till halv7 (nattning 7 vanligtvis) istället. Dexter har inte heller sovit, men det är inte alltid han gör det ändå. Resultatet var i alla fall två übergnälliga barn. I princip hela dagen.
Så. Om man då väger dessa mot varann; 1,5 timme sovmorgon mot en hel dags gnäll så är det ganska självklart vilket alternativ som är att föredra. Sen ville jag inte lägga Aston för sent på dagen heller, då jag vill försöka minimera risken för att han vaknar sådär på natten igen. Så håll tummarna. Eller nåt.
Ordning på torpet.
Nu har vi installerat wunderlist, en app som gör att man kan ha gemensam handlingslista, och satt upp listan med maträtter. Förhoppningsvis blir det inte korv och makaroner på ett bra tag framöver!
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inte så sugen längre.
Tredje natten i rad som Aston vaknat mitt i natten och vägrar somna om på flera timmar.
Oh the joy.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Oh the joy.
- Posted using BlogPress from my iPhone
14 juli 2012
Så gulligt ju.
Sitter och är helt tårögd till So you think you can dance. Blir så himla glad för allas skull när de går vidare.
Hm. Kanske är gravid ändå? HA!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Hm. Kanske är gravid ändå? HA!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Bebisar!
Idag var min bror, hans fru och deras bebis här och hälsade på. Nämnda bebis är bara 4 månader yngre än Aston, men han känns så mycket yngre! Känns som att det var evigheter sedan Aston var så liten och gullig! Han är visserligen liten fortfarande, men nu när han går och babblar på (om än oförståeligt) så känns han mer som ett barn än en bebis.
Blev lite bebissjuk faktiskt. Eller om jag ska vara ärlig så har jag varit det ett tag. På ett rent emotionellt plan alltså, jag vill egentligen inte ha fler barn. Inte just nu i alla fall. Skulle aldrig orka med det. Men ändå så hugger det till i hjärtat när jag ser småttingar, och när jag var och hälsade på min vän Erica som är höggravid (BF imorgon) så blev jag sjukt avundsjuk. Vilket är helt konstigt, jag som avskydde att vara gravid. Men det är nåt speciellt med den där första tiden, den där lilla bebisbubblan man är i. Mysigt och apjobbigt på en gång, men som vanligt så kommer man ju bara ihåg den positiva biten...
Men. Blir inga fler barn här på åtminstone 5 år och förmodligen aldrig... (Blir lite ledsen av att skriva det). Först ska vi få något som kallas anständiga liv, med utbildning, jobb, fast inkomst och så vidare. Men då är frågan om man vill "börja om" igen när barnen blivit så pass stora att de är lite mer självgående. Äh, den som lever får se helt enkelt (pensionärs-Jessica i farten). Så länge får jag kanske låna någon annans bebis lite då och då (hint hint Erica!)
Blev lite bebissjuk faktiskt. Eller om jag ska vara ärlig så har jag varit det ett tag. På ett rent emotionellt plan alltså, jag vill egentligen inte ha fler barn. Inte just nu i alla fall. Skulle aldrig orka med det. Men ändå så hugger det till i hjärtat när jag ser småttingar, och när jag var och hälsade på min vän Erica som är höggravid (BF imorgon) så blev jag sjukt avundsjuk. Vilket är helt konstigt, jag som avskydde att vara gravid. Men det är nåt speciellt med den där första tiden, den där lilla bebisbubblan man är i. Mysigt och apjobbigt på en gång, men som vanligt så kommer man ju bara ihåg den positiva biten...
Men. Blir inga fler barn här på åtminstone 5 år och förmodligen aldrig... (Blir lite ledsen av att skriva det). Först ska vi få något som kallas anständiga liv, med utbildning, jobb, fast inkomst och så vidare. Men då är frågan om man vill "börja om" igen när barnen blivit så pass stora att de är lite mer självgående. Äh, den som lever får se helt enkelt (pensionärs-Jessica i farten). Så länge får jag kanske låna någon annans bebis lite då och då (hint hint Erica!)
13 juli 2012
Klapp på axeln.
Var ute och sprang idag, och sen körde jag lite hemma-gym övningar efteråt. Träningsvärk imorgon? Förmodligen.
På tal om Alien...
Lite Alien varning på de där ögonen ändå.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Recension.
Filmen var ok, jag gillar den typen av film på en ren underhållningsnivå. En grej som är lite typiskt mig är att jag lyckades förtränga att filmen skulle vara som en prequel till Alien filmerna. Jag visste det sen länge, men hade som sagt lyckats glömma bort det till igår.
Så hela filmen satt jag och tänkte att "fan vilken ripp off på Alien"! Haha. Så dum i huvudet. Det var först i allra sista scenen som jag kom på att just ja, det ÄR en Alien film. Smart tjej.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Så hela filmen satt jag och tänkte att "fan vilken ripp off på Alien"! Haha. Så dum i huvudet. Det var först i allra sista scenen som jag kom på att just ja, det ÄR en Alien film. Smart tjej.
- Posted using BlogPress from my iPhone
12 juli 2012
Fråga.
Känns som jag tappat perspektivet här i min lilla småbarnsförälder-bubbla, så jag undrar; Kan man skriva om snippor och snoppar på sin blogg? Om ja så har jag en rolig anekdot, om nej så var det inget.
Nämen dra på trissor!
Detta måste vara något slags rekord! I tisdags satt min mamma barnvakt en stund på kvällen så jag och Henrik kunde gå och ta några öl på Strand. Idag ska Henriks syster komma hit och sitta barnvakt så vi kan gå på bio. Ni hör ju, TVÅ kvällar på EN vecka! Helt sjukt. Ikväll ska vi se Prometheus, har hört både bra och dåligt om den, men oavsett så är det skönt att komma hemifrån och göra något annat än det gamla vanliga.
På tal om annat så åt vi inte korv/köttbullar idag! Haha. Pasta till lunch visserligen, men med kyckling/cremé fraishe, till middag blev det tacopaj med SALLAD. Japp. Ni läste rätt. Och jag åt dessutom salladen. Tycker jag förtjänar en applåd faktiskt.
På tal om annat så åt vi inte korv/köttbullar idag! Haha. Pasta till lunch visserligen, men med kyckling/cremé fraishe, till middag blev det tacopaj med SALLAD. Japp. Ni läste rätt. Och jag åt dessutom salladen. Tycker jag förtjänar en applåd faktiskt.
11 juli 2012
Ta mig i kragen.
Vad ska vi göra till middag? Det är den ständiga frågan här hemma. Jag HATAR den frågan så otroligt mycket. Ibland är vi duktiga och gör någon slags matlista och då funkar det ju bra, men så blir vi klara med rätterna på listan och så är vi fast i VSVGTM-träsket igen. Det absolut sämsta med den frågan är att det alltid blir skitäckliga saker till middag. Typ sånt som går fort. Läs pasta och korv/köttbullar. Jag är så trött på sån mat! Det är äckligt, "dyrt" och inte alls nyttigt eller särskilt mättande. Så varför hamnar vi alltid där ändå? Suck. Som allt annat så måste vi väl ta oss i kragen och bara göra det helt enkelt, men på nåt sätt så känns det mycket lättare att bara klaga på situationen än att göra nåt åt den. Ha!
En annan sak jag måste göra nåt åt är min träningssituation. Jag har sprungit en enda gång på en månad. Jag har varit på gymmet noll gånger. Inte okey någonstans. Har ingen ursäkt egentligen, bara det att jag förmodligen övertränade ett tag där och nu liksom bara fått nog... Jag vill vilja, men jag vill verkligen INTE. Vet ju att det enda som funkar är att bara göra det, efter ett tag blir det en vana och något jag nästan längtar efter.
...men på nåt sätt så känns det mycket lättare att bara klaga på situationen än att göra nåt åt den.
En annan sak jag måste göra nåt åt är min träningssituation. Jag har sprungit en enda gång på en månad. Jag har varit på gymmet noll gånger. Inte okey någonstans. Har ingen ursäkt egentligen, bara det att jag förmodligen övertränade ett tag där och nu liksom bara fått nog... Jag vill vilja, men jag vill verkligen INTE. Vet ju att det enda som funkar är att bara göra det, efter ett tag blir det en vana och något jag nästan längtar efter.
...men på nåt sätt så känns det mycket lättare att bara klaga på situationen än att göra nåt åt den.
Förortshäng.
Varit ute i hooden (Farsta) och hängt med mammor och bebisar (2 av varje). Konstigt hur man tycker att allt känns så långt borta när man bor i stan, medan det inte alls kändes lika jobbigt att åka 45 minuter till Sthlm när jag bodde i Södertälje. Har väl blivit bortskämd.
Aston lekte i alla fall fint med kompisarna, jag fick kaffe och choklad. Sen en kort promenad med lite av denna varan:
- Posted using BlogPress from my iPhone
Aston lekte i alla fall fint med kompisarna, jag fick kaffe och choklad. Sen en kort promenad med lite av denna varan:
- Posted using BlogPress from my iPhone
10 juli 2012
Mormor och möbler.
Min mamma kom hit idag och hälsa på. Idag fick vi också vår nya mycket välbehövliga hallmöbel levererad. Så jag, mamma och barnen drog trots tveksamt väder ut till tanto för att bada och framförallt hålla oss undan så möbeln kan monteras.
Ifall den blir det eller inte är dock lite tveksamt, då jag nyss fick ett samtal från maken om att möbeln är "feltillverkad". Man kanske i alla fall borde pröva att trycka på ON?
- Posted using BlogPress from my iPhone
Ifall den blir det eller inte är dock lite tveksamt, då jag nyss fick ett samtal från maken om att möbeln är "feltillverkad". Man kanske i alla fall borde pröva att trycka på ON?
- Posted using BlogPress from my iPhone
För ovanlighetens skull...
Båda barnen sitter STILL! Det är nästan så man kan kalla det för morgonmys om det inte skulle kännas så fjantigt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
9 juli 2012
Skärpning!
Kör på en nystart med en helt ny blogg. Kan ju vara värt ett försök i alla fall... Jag mår ju egentligen bra av att skriva blogg, men har jag väl kommit av mig så blir det för jobbigt att komma tillbaka. Ett inlägg i månaden i formatet "sen sist har jag gjort bla bla bla och det var ju kul" är typ noll intressant, inte för mig att skriva och inte för någon att läsa. Lose lose situation alltså. Så nu blir det alltså bara en massa asroliga inlägg och intressanta anekdoter! Jajjemen, varevigaste dag. För mitt liv är så oerhört intressant. Harkel.
Anyways. Dagens anekdot; jag har bränt mig! Som fan. AJ! Jag har fått för mig att eftersom jag inte smörjde in mig när jag bodde i Thailand så behöver jag inte göra det i mesiga Sverige, men tji fick jag och framförallt, tji fick mina axlar.
Anyways. Dagens anekdot; jag har bränt mig! Som fan. AJ! Jag har fått för mig att eftersom jag inte smörjde in mig när jag bodde i Thailand så behöver jag inte göra det i mesiga Sverige, men tji fick jag och framförallt, tji fick mina axlar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)