Något i luften gör folk otrevliga nu på sista tiden. Det märks när man är ute i kollektivtrafiken. Har tre exempel från de senaste två dagarna.
1. Åker för att hämta Dexter. Maken kom hem tidigt så Aston behövde inte följa med, således hade jag en tom vagn som jag gick på bussen med. Chauffören är på ASdåligt humör. Säger till en tonåring som ska betala med telefonen att gå av för att hon inte fixat biljetten innan bussen kom. När hon går av skriker han efter henne: Tar så jävla lång tid på dig! I helt förbannad ton. Sen glor han bak på mig i backspegeln och skriker,
- och du! Har du nån jävla biljett då?!
- Eh nej?
- man måste ha barn i barnvagnen!
- men jag ska hämta barnet!
Sen massa argt mummel och jag säger i vanlig ton typ att det aldrig varit något problem förut. Ok han har rätt i sak, man får åka gratis eftersom man inte ska lämna barnet själv i vagnen, men som sagt, aldrig nån som sagt nåt innan. Jag ignorerade bara och så åkte bussen.
2. Åker med hela familjen, vi har varsin vagn till barnen. Bredvid oss en till vagn. Ungen i den vagnen ska pilla och bita(!?) i Dexters vagn, så han blir jätterädd. Bussen är ganska full, så han kan inte sitta nån annanstans heller. Sen går en gubbe på med hund i famnen och stort dragspel som blockerar hela gången. Vägrar flytta sig. Hunden typ krafsar och nosar på mig! Jag är allergisk och hundar ska vara i bakre delen av bussen men det skiter han i. Busschauffören ropar att han måste ha biljett och komma fram och visa, han viftar med bön remsa och så tjafsar de en stund. Trevligt.
3. Idag när jag åkte hem efter att ha lämnat Dexter. Går på bussen, i vagnsutrymmet står en rullator och en tant med 100 (ungefär) väskor på en pirra. Hon står och glor elakt på mig ett tag till hon klämmer ur sig ifall jag inte kan fälla upp handtaget så folk kommer förbi lättare. Försöker förklara att det är en syskonvagn (en Phil & Ted) och att det inte hjälper att fälla upp handtaget, för syskonsitsen går ändå ut så långt. Hon bara gnällde vidare och suckade och sa nåt om vagnar nu för tiden... Sa att den är för två barn och då tar den större plats. Hon vägrade fatta utan glodde surt på mig och mumlade elakheter resten av resan hem. Mysigt. Två andra resenärer var på min sida och sa att man inte ska gnälla på saker som har med barn att göra, kärringen säger att hon inte klagat. Ehh? Nähä? Så jäkla skum tant och jävligt omysig stämning i bussen sen.
Ser fram emot nästa bussresa. Verkligen.
- Posted using BlogPress from my iPhone