Uäh.

Precis beställt nappar med namn på, skitbra att ha på förskolan. Vill inte använda dem när vi är ute bland folk, men just på förskolan så är det svårt att hålla reda på vems napp som är vems så det kan ju underlätta. Trodde att det bara fanns en variant på napparna och det är inte den som Aston gillar, men nu hittade jag massor av olika typer på namnanappen, superbra!

I övrigt känns det som dagen varit värdelös och jobbig, men egentligen så är det bara en liten del som varit det. Var hos min mamma och hälsade på med barnen, och det var ju kul. Lekte i parken, fikade och åt lunch. Var egentligen resan hem som var värst, och sen lite av eftermiddagen + läggningen. Hade tänkt ta en buss hem, och den går bara en gång i timmen. Gick dit i tid och stod och väntade en kvart till bussen kom, och då var den självklart full med barnvagnar redan... Gahh så fruktansvärt irriterande! Man känner sig så dum också, står och stirrar in i bussen och försöker frammana en plats med ren viljestyrka. Men nä. Så fick ta plan B, vilket innebar att gå i 25 minuter till pendeltåget, åka pendeltåg i 30 minuter och sen ta bussen i 15 minuter. Kul. Kom hem typ 45 minuter senare än vad jag trodde jag skulle göra.

Sen var det de vanliga utbrotten från Dexter, plus att det tog en timme ungefär att lägga Aston, och en timme och 45 minuter att få Dexter att somna. Känner mig slut som artist.

På tal om artist så ritade Aston sin första teckning idag! Har prövat att ge han kritor/pennor förut och då åt han bara på dem. Men nu när min mamma testade så gick det jättebra! Man såg verkligen hur han koncentrerade sig, och hur stolt och glad han var sen. Sötisen.

Inskolning dag2

Inskolning idag gick bra. Var ute och lekte nån timme, sen lite lek inomhus, lunch och så vila. Lunchen var soppa och det är ju en utmaning... Aston vill gärna äta själv men soppa är kanske lite överkurs. Vilan gick också bra, han somnade rätt fort, skrek lite bara men det var mest för att han ville gå runt där inne och jag lät han inte göra det.

Rent generellt tycker jag det gått bra, men han kommer ju till mig ganska ofta och vill kramas en stund innan han går iväg en sväng och leker igen. Och om ett annat barn kommer och vill sitta hos mig så blir han INTE glad, det räcker väl att dela mig med storebror kan jag tänka mig.

Får se hur det går imorrn, blir nog liknande idag eftersom jag ska vara med hela dagen imorrn också.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Livet är så underbart!

Fyfan vilken dag. Inte kul någonstans. Särskilt inte efter att jag hämtade Dexter på förskolan... Han hade inte sovit idag, och det bådar aldrig gott för utvecklingen av resten av dagen. Han ville åka vagn tillsammans med sin bror, det har de gjort förut och det har ju funkat... Gulligt är det också:

Men på bussen skulle Dexter "kamma" sin lillebror med kakan ni ser på bilden vilket var roligt i början men sen tröttnade Aston och ville upp. Jag tog upp honom och då fick Dexter psykbryt och blev helt hysterisk. Skrek och gnällde om att han också ville upp vilket var fysiskt omöjligt i en sprängfylld buss, jag stod inklämd och hade dessutom redan ett barn i famnen. Det skiter Dexter högaktningsfyllt i såklart, och fortsätter härja, håller på att välta vagnen bakåt som han håller på så får sätta honom ner med "våld" så han inte ska göra illa sig, han gör om allt och skriker som en stucken gris. Samtidigt blir Aston ledsen och korvar sig... Alla på bussen hatar mig förutom en mamma som försöker ge mig lite vindruvor att muta Dexter med. Jag tackar men säger att det inte kommer funka ändå, sen går jag av så fort bussen stannar, en station innan vi ska av egentligen. Han lugnar sig när jag kramat han en stund och pratat med honom, sen vill han stå på brädan hem.

Sen fortsätter dagen i samma stil, med utbrott vid maten och lite då och då rent allmänt. Aston har dessutom varit mycket gnälligare än vanligt och skrikigt utan (uppenbar) anledning mest hela eftermiddagen. Maken hade lång dag i skolan så kom hem en kvart innan läggning, då var jag redo att checka ut kan jag säga, men fick natta Aston ändå. Han ville inte sova, vred och vände sig i en timme, sen fick maken ta över för jag pallade verkligen inte mer. Till slut somnade han i alla fall...

Nu är maken iväg och köper tröstmat i form av pizza. Om den är äcklig så dör jag. Typ.

En vanlig måndag.

Fullt upp idag... Upp kl 7, frukost till barnen (och mig), klä på, leka. Vid halv9 tjafsar jag med dexter om regnkläder (som vanligt), kom iväg alldeles för sent. Bussen var sen, vi kom sent (9.15) till förskolan. Lämnar och så på bussen igen och åker till öppna förskolan med Aston. Han håller på att somna så får ta upp han ur vagnen och bära honom i en arm, köra vagnen med andra. Tar typ 10 minuter, min arm vill ramla av.

Framme vid kvart i 10 ungefär, leker, fikar, sjunger. Går därifrån vid 11, Aston somnar kvart över precis när jag kommer fram till Friskis. Lämnar han till barnpassningen, tänker att bra, nu sover han under hela mitt gympass. Men när jag är klar halv1 så är Aston vaken och har tydligen varit det nästan hela tiden... Jahapp.

Aston är övertrött och skriker hysteriskt på vägen hem. Lugnar sig efter mys i sängen med mig. En kompis + barn hängde med hem på lunch så umgås med dem, äter, dricker kaffe, duschar, byter bajsblöja.

Åker och hämtar Dexter vid halv3, framme vid 3. Aston somnar på vägen dit. Småpratar om dagen med en pedagog, tjafsar med Dexter om regnkläder, kommer därifrån halv4. Aston vaknar. Busschauffören skäller ut mig för att jag plingar för sent (ursäkta men har lite fullt upp med mina barn och bussen brukar ju alltid stanna vid varje station!) Hemma vid 15.50.

Barnen leker och röjer runt. Smörjer in Dexters huvud då han fått skorv, mutar med russin. Lagar mat. Äter mat lite innan 5. Röjer undan det värsta, samtidigt som Dexter kladdar ner hela tv:n med lipsyl. Säger åt han att han absolut inte får göra så och tar lipsylen och slänger den. Dexter är hysterisk och skriker som en besatt. Vill ha kompisens vattenflaska som hon glömt här men får den inte, erbjuder två andra alternativ som självklart inte duger. Lugnar sig ändå efter en stund, avleder lite med frågor om dagen.

Barnen vill bada så det får dom, men Aston tröttnar efter 3 minuter. Vill klona mig så jag kan vara på två ställen samtidigt då jag inte vill lämna Dexter själv i badkaret (såklart). Som tur är kommer maken hem, klockan är nu halv6. Han tar Aston och äter middag, jag är med Dexter i badrummet.

Sen leker barnen med sitt tält resten av kvällen, sen välling vid halv7, röja och städa barnens rum, tjafs om pyjamas, tandborstning och kissande (som vanligt). Klockan 7 läsa bok och sitta och glo till Dexter somnar, Aston vill inte sova i sin säng så maken nattar han i vår säng. Jag är klar halv8, maken kvart i. Bär över Aston till hans egen säng, sen dog jag i soffan framför (den nedkladdade) tv:n. God natt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mååål! Typ.

Jippie! Jag har sprungit över en halv mil idag. Första gången! Det tog 31minuter + några sekunder. Försökte inte medvetet springa snabbt utan ville mest bara springa en halv mil. Nu är väl en mil nästa mål, men det kommer nog dröja innan jag försöker mig på det. Ska fokusera på att springa lite kortare sträckor snabbt/intervall istället för att klara löpningen på fys även nästa gång. Om jag nu blir kallad...

Förskolestarten gick bra för Aston, var bara där och lekte några timmar. På onsdag och torsdag ska vi vara där hela dagen, eller ja till efter vilan vilket är den tiden jag kommer lämna han där i fortsättningen. Kommer nog gå fint, det är tiden när jag INTE är med som jag oroar mig lite för.

Dexter gjorde sitt första halsband i fredags! Han var så himla stolt och det var jag med. Jättepilligt med de där små pärlorna så jag är imponerad över att han kunde och framför allt hade tålamod att göra ett helt halsband. Såhär fint blev det:




Igår hade vi lite dejt night hemma jag och maken. Man gör ju alltid samma saker (film/tv/dator) på kvällen, blir lite så när man har små barn, går inte riktigt att lämna hemmet, i alla fall inte båda två. Så vi bestämde ingen tv/telefon/dator och så spelade vi spel, åt salta pinnar, mörk choklad och drack cava. Asmysigt! Höll på att garva ihjäl mig av spelet, det är sånt med kort i pannan så ska man gissa vad det föreställer. Vi såg så dumma ut! Sen satt jag dessutom i min onepiece och var allmänt sunkig. Livet på en pinne så att säga! Kul var det hur som helst, det kommer vi göra om fler gånger!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tillsammans.

Barnen sover i samma rum! Helt fantastiskt. Astons säng har stått inne i min garderob ett tag, men i söndags kände vi att det var dags att försöka flytta ut han till barnens rum. Trodde det skulle bli problem med nattningen, men hittills har det funkat bra. Aston brukar somna rätt lätt, och vaknar han på natten så är det antingen nappen eller så vill han komma in och sova i vår säng. Så var det när han sov i garderoben också, så det här blir endast positiva förändringar (hittills). Fortfarande så kommer båda barnen in till vår säng under natten... Asjobbigt. Både jag och maken har sjukt ont i våra ryggar. Funderar på att göra Dexters säng längre (är en sån växa-säng) så någon av oss kan lägga oss och sova där om båda barnen fortsätter att vilja sova med oss. Känns inte hållbart som det är nu.

På fredag börjar Aston förskolan! Känns konstigt men bra. Blir bara två timmar första dagen, vi ska leka lite på gården och kanske gå in en stund. Sen kommer jag vara där ons-fre nästa vecka med honom och efter det blir det förmodligen onsdagar och torsdagar som han ska vara där. Så hämtar jag båda barnen efter vilan/innan mellis de dagarna. Har förberett lite inför förskolestarten tex har vi målat ett kuddfodral till vilan och köpt en till gosekanin som han kan ha där (slipper släpa fram och tillbaka). Blev nöjd med vår skapelse, passar Aston perfekt! Lilla dubbelspade-pojken!

Crunchy corn.

Var helt exalterad över denna:




Men nej, ingen hit faktiskt.. Kommer inte köpa fler gånger. Känns lite jobbigt att jag slösat mitt lördagsgodis på nåt som inte var asgott.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tupplur.

Har en app på telefonen som heter sleep cycle. Man lägger den i sängen när man går och lägger sig och så registrerar den ens sömncykler, hur mycket man sover, kvalitén på sömnen och massa annat. Intressant! Men lite deprimerande för en småbarnsmamma. Som igår natt, då blev min natt klassificerad som "kort natt/tupplur". Tack för den. Och då sov inte ens nåt av barnen inne i vår säng...

Idag har varit en sjukt lång dag. Började med att jag fick frukost på sängen av maken, han hade bakat scones! Hur lyxigt är inte det?! Sen har det vart rutiner, tvätt, dammsugning... Såna roliga grejer. Men vi fick i alla fall besök av en kompis och hennes son några timmar, det fördrev tiden bra.


- Posted using BlogPress from my iPhone

80kg!

Var på gymmet idag (igen) och testade benpress. Brukar inte göra det men ville kolla hur mycket jag pallade att lyfta. Testade lite lätt först och det gick ju såklart, så satsade på 80kg för det är ju det som dockan väger. Och det gick! Hade gjort en massa andra övningar innan dessutom. Sen vet jag inte hur det översätts i docklyftande egentligen... Men tänker att man använder ju en massa andra muskler också när man lyfter dockan. Å andra sidan är det otympligare och teknik inblandad i det lyftet... Så svårt! Får helt enkelt fortsätta träna och hoppas på det bästa eller nåt.

Var även ute på stan en sväng med maken och fixade lite små grejer. Bland annat en toarullhållare, helt sjukt att vi inte haft nån innan. Men måste försöka göra det lite lättare för barnen att ta papper... Hm. Känns lite som curling men vafan, det är ju skitkrångligt, hålla rullen, ta av lagom bit, ställa ifrån rullen... Hm. Jaja. Nu har vi en i alla fall!

Barnen sover kasst som jag vet inte vad just nu... Usch. Aston vaknar hela tiden och är ledsen, är lite snorig och sjuk plus att jag tror han håller på att få fler tänder. Så han brukar vilja sova i vår säng en bit in på natten. Dexter vaknar också på natten och är ledsen... Så ledsen att han vill komma och sova inne hos oss. Så nu ligger vi alla fyra i vår säng och sover största delen av natten... Sjukt jobbigt! Ligger i samma ställning (på sidan) med ett barn på varje sida. Suck! Jaja bara att hålla ut, det blir väl bättre relativt snart.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hååår!

Var och klippte håret i morse. Tänkte passa på när Aston sov, han brukar alltid sova på morgonen mellan typ 9.15-11.30. Så vid 10 när salongen öppnade stod jag redo med Aston sovandes i vagnen. Tjejen som klippte mig hann blöta ner mitt hår, kamma igenom det och klippa tre klipp ungefär innan Aston vaknade! Så jäkla typiskt! Tänkte att det här kommer sluta i katastrof, skrikande unge, irriterade medmänniskor och en halvtaskig frisyr som stressats fram... Men hör och häpna, Aston satt nöjd i vagnen med ett rån och knaprade, kollade på grejer, pratade med sig själv och lekte tittut med en filt i 50 minuter! Sjukt imponerad! Nöjd med frisyren blev jag också, skönt att slippa moppen.

Före (sist jag klippte mig):



Efter:


- Posted using BlogPress from my iPhone

Spinkigt!

Har börjat förstå att jag verkligen måste äta mer än vad jag gör. Har väl vetat innan men inte riktigt prioriterat det... Jag blir bara smalare hela tiden, och vikten går neråt även fast jag tränar och därmed borde gå upp i vikt (muskler väger ju). Är nu på gränsen till undervikt enligt BMI. Inte okey.

Så ska bli bättre på det här med mellanmål. Lunch äter jag nästan varje dag men även det ska jag bli bättre på. Och så äta ordentlig frukost. Frågan är bara vad jag ska äta! Frukt kan jag ju inte äta, allergisk mot det mesta. Jag tänker typ yoghurt med müsli, knäckebröd med pålägg och sånt. Men tänkte köpa proteinpulver och en shaker också, så får det bli mellanmål om jag inte pallar göra något ibland. Aldrig druckit sånt men det borde väl gå ner, särskilt om det smakar choklad!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hallfix.

Fixat lite i hallen idag, satt upp krokar som är i barnens höjd, lite lådor som de kan lägga sina mössor och vantar i och sådär. Skönt om de kan göra sånt själva, dels för att de ska känna sig kapabla och dels för min egen bekvämlighets skull.




En sak jag undrat lite över är att det oftast är jag som skruvar/meckar/bygger här hemma, men enligt Dexter är ändå alla verktyg pappas (makens alltså). Varför det?! Lite upprörande faktiskt. Förmodligen läser jag in saker i detta som inte finns där, men svårt att låta bli om man tänker ens en gnutta genus. Typiskt.

Idag åkte Dexter till förskolan med en tiara på sin mössa. Han tyckte han var superfin. Så det får väga upp det där med verktygen för idag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Zombies!

Dexter fick vara med på fotograferingen! Skönt. Ville verkligen ha bilder därifrån. Han fick sitta på en av hans pedagogers axlar på bilderna. Gulligt!

Idag var jag och Aston på öppna förskolan för första gången. Försöker få honom att sova en gång per dag och då är det lättare att hålla honom vaken om man gör något annat än bara hänga hemma. Det var en hit att vara där, alla nya leksaker och kompisar, och det bästa var sångsamlingen! Han satt som förtrollad och glodde på ledaren som hade ett sånt rytm-ägg eller vad det heter... Så dit går vi fler gånger!

Sen kom mamma hit och passade barnen så jag kunde gå till gymmet. Blev lite stressigt men hann göra det mesta innan jag var tvungen att hetsa hem och göra middag.

Löpningen går rätt bra nu också, särskilt efter att jag skaffat appen "zombies, run!" till min telefon. Asbra sätt att springa längre tid för att man vill höra mer av storyn och samla ihop mer grejer. Sen blir man jagad av zombies lite då och då och måste springa snabbare för att de inte ska hinna ifatt en = intervall träning. Dyr app (55kr) men lätt värt det för mig som hatar att springa.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Typiskt.

Varit på stort gemensamt 1-års kalas idag, massor med barn och föräldrar. Trevligt! Barnen hade jättekul och det var skönt att komma iväg lite, dagen går mycket fortare då.

Imorgon kommer min mamma hit och hälsar på, Dexter skulle vara ledig från förskolan egentligen... Men så såg jag nu att de ska ha fotografering då! Bara gruppbilder, men ändå! Jag vill verkligen få såna bilder. Så ska ringa och kolla om det är okey att han kommer även fast jag sagt att han ska vara ledig... Hoppas det!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nytt och gammalt.

Blev en fin dag idag. Började med sovmorgon till klockan nio, sen frukost på sängen! Lyx! Barnen var ju all over the place men ändå.




Sen har vi lyckats handla mat, städa, varit i parken, tvätta och dessutom sålt vår britax vagn. Lagat mat x2 också såklart. Produktiv dag.

Så jäkla nöjd med att bara ha två vagnar nu, två som jag tycker om dessutom. Hatade vår sulky innerligt, den var svårstyrd, Dexter satt konstigt i den, dessutom var den så jäkla ful! Såg ut som blöjor i tyget typ. Ogillade britax vagnen också, den kändes plastig, klumpig och så knakade den så förbenat. Usch. Nu har vi "bara" vår phil&ted syskonvagn och så den nya sulkyn från crescent med ståbräda. Den senare har vi nog kvar ett tag, p&t vagnen ryker så fort Dexter orkar gå lite mer och oftare.

Har bestämt mig för att klippa av moppen på huvudet nu. Orkar inte ha långt hår längre. Har ändå alltid uppsatt och orkar inte ens borsta skiten. Blir nog en variant på en gammal frisyr från årsskiftet 2006/2007, nämligen denna:







- Posted using BlogPress from my iPhone

Förskoledags!

Gick bra igår, kom nästan för sent och fick springa sista biten till kliniken. Väl där insåg jag att jag glömt min plånbok hemma, inklusive mitt leg. Bra jobbat! Sen var mitt blodtryck typ för högt för att bli donator, konstigt när jag hetsat som fan för att komma dit! De sa att de skulle kolla en annan gång istället... Hehe. Läkaren var trevlig, jag var frisk och superfertil tydligen. Bra att veta! Kuratorn var också helt ok, men tycker alltid det känns som att såna försöker "sätta dit en". Lite paranoid?

Får beslut hemskickat om ett tag i alla fall, så får se hur det blir. Tidigast i januari blir det tal om donation i vilket fall.

Igår fick jag ett samtal från förskolechefen, hon hade fått nys om att vi varit och kollat på den andra förskolan. Hon undrade om vi inte var nöjda eller om vi bara var rädda att inte få plats i januari. Det senare alternativet är ju det sanna så sa det. Då hade hon som förslag att Aston skulle få gå två dagar i veckan, typ 3-4 timmar och då får vi en plats från 28 september. Då skulle vi ju ha en plats även i januari och då kan man öka på tiden han är där efter behov.

Tror det blir jättebra! Jag kan fortfarande ta ut fem dagar föräldrapenning och de dagar han är där kan han leka och ha skoj, och jag kan träna. Han tycker det är superkul på barnpassningen på gymmet, så tror att förskolan också blir rolig för honom. Särskilt om det bara blir litegrann sådär.

Då kommer jag förmodligen hämta båda barnen direkt efter vilan de dagarna, vill inte hämta bara Aston och sen gå tillbaka 2 timmar senare och hämta Dexter. Skulle kännas både elakt och meckigt...

Tror nog det här blir bra. Hoppas det!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dela med sig, eller snåla...

Har funderat fram och tillbaka om jag ska skriva om det här eller inte, men har bestämt mig nu för att göra det. Känns lite för privat på nåt sätt men kommer tänka på det en del och då kan det vara skönt att skriva om det.

Haha nu har jag byggt upp det värsta mycket!

I alla fall så ska jag donera ägg. Har redan gjort första blodproverna och imorgon ska jag träffa en läkare och en psykolog på fertilitetskliniken på Huddinge sjukhus. Ska bli spännande.

Varför ska jag donera? Främsta anledningen är väl att jag själv skulle velat ha hjälpen om jag behövde den. Andra orsaker är bland annat att jag verkligen känner för dem som är ofrivilligt barnlösa. Om jag kan hjälpa någon att få ett barn, så vill jag göra det!

Donationen är anonym fram till att barnet blir 18 år, då har hen rätt att få veta vem jag är. Det vill säga om barnets föräldrar väljer att berätta om donationen.

Men det är lite långt fram i tiden, jag vet inte ens om jag blir godkänd, om det blir några bra ägg, om det resulterar i graviditet osv. Imorgon får jag veta det förstnämnda i alla fall!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Konstigt.

Hände nåt jättekonstigt idag. Var på väg hem från gymmet, gick med en kompis och hennes barn. Kompisen hälsade på en bekant och dennes vän kom fram till mig och frågade om jag inte hette Jessica. Ehh, jo... Jag kände inte igen denna människa alls. Alltså, verkligen inte en susning. I och för sig inte jätteförvånande, jag är världssämst på att känna igen ansikten. Men i alla fall. Visade sig att det var min farsas gamla flickväns dotter. Haha! Sist jag träffade henne var när jag var kanske.... 12 år. Hon är typ 2 år äldre än mig eller så har jag för mig. Men jag är ändå helt chockad att hon kände igen mig. Tydligen är jag lik mig och dessutom lik farsan. Hm. Är det en förolämpning eller en komplimang? Lite både och tror jag. Heh.

Börjat mangla.

Hur många pensionärspoäng på det?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Kan själv!

Typ...



- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett till.

Alltså, jag har sån sjuk träningsvärk. Det är inte ens lite kul. Kan knappt gå. Gymmade ju i måndags och tog nog i lite väl mycket, och sen sprang jag en sväng igår för jag trodde det skulle hjälpa mot träningsvärken. Det kan jag ju säga att det INTE gjorde. Mina ben dör. Känner mig som en pensionärstant. Så nu är frågan, ska jag gå till gymmet idag ändå? Kan säga att det lutar åt nej. Springer hellre imorgon och går till gymmet på fredag. Imorgon kan jag inte gymma i vilket fall eftersom de inte har barnpassning då.

Rent generellt så känner jag lite att jag inte vet hur jag ska orka med den här terminen. Maken kommer vara borta så sjukt mycket, pojkarna är sjukt söta såklart men de kan vara rätt krävande också... Så alla måsten, laga mat, städa, tvätta, plocka undan (som man gör 3000ggr varje dag). Och så träningen, springa och gymmet. Hur ska jag orka? Och hinna? Okey, hinner väl om jag inte gör något annat, dvs ingen slappartid alls. Men orkar jag då? Jag vill gärna vara en bra mamma också och inte en som är helt sönderstressad och trött. Usch, lite ångest. Men får ta en dag i taget antar jag.

Nämnde jag förresten att jag och maken åker till Island i Oktober?! Tre nätter ska vi vara borta. Kommer bli sjukt roligt, har alltid velat åka dit. Vi ska bada i varmvattenkällor, kolla gejsrar och spana på valar. Ni vet det "gamla vanliga". Men bävar lite för att vara ifrån barnen så länge. En natt har varit max hittills. Hoppas de inte glömmer bort oss... 

Buzz.

Ja jag är ju en sån där buzzador. Innebär att jag får testa en del grejer gratis i utbyte mot att jag berättar om produkten till vänner och familj. Man måste ju inte tycka om grejen man testar, så det är inte garanterat att det blir bra "reklam" för företaget med produkten.

Men. Gratis är gott! Hehe. Hittills har jag fått balsam, junior mjölk, film, välling och lite annat. Nu ska jag få testa doft sticks. Gillar inte sån artificiell lukt egentligen, men vår toa luktar apa nu för tiden (dels pga liten pojke som vill gå på toa själv) så det kanske kan passa ändå. Det som verkar bra är att man kan använda så många pinnar man vill, bara en för lite doft och fler om man vill att det ska lukta mer. Får väl se om jag gillar dem när jag får hem dem.

Undrar...

Varför är de så fruktansvärt söta när de sover?!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Underbara kollektivtrafik.

Något i luften gör folk otrevliga nu på sista tiden. Det märks när man är ute i kollektivtrafiken. Har tre exempel från de senaste två dagarna.

1. Åker för att hämta Dexter. Maken kom hem tidigt så Aston behövde inte följa med, således hade jag en tom vagn som jag gick på bussen med. Chauffören är på ASdåligt humör. Säger till en tonåring som ska betala med telefonen att gå av för att hon inte fixat biljetten innan bussen kom. När hon går av skriker han efter henne: Tar så jävla lång tid på dig! I helt förbannad ton. Sen glor han bak på mig i backspegeln och skriker,
- och du! Har du nån jävla biljett då?!
- Eh nej?
- man måste ha barn i barnvagnen!
- men jag ska hämta barnet!
Sen massa argt mummel och jag säger i vanlig ton typ att det aldrig varit något problem förut. Ok han har rätt i sak, man får åka gratis eftersom man inte ska lämna barnet själv i vagnen, men som sagt, aldrig nån som sagt nåt innan. Jag ignorerade bara och så åkte bussen.

2. Åker med hela familjen, vi har varsin vagn till barnen. Bredvid oss en till vagn. Ungen i den vagnen ska pilla och bita(!?) i Dexters vagn, så han blir jätterädd. Bussen är ganska full, så han kan inte sitta nån annanstans heller. Sen går en gubbe på med hund i famnen och stort dragspel som blockerar hela gången. Vägrar flytta sig. Hunden typ krafsar och nosar på mig! Jag är allergisk och hundar ska vara i bakre delen av bussen men det skiter han i. Busschauffören ropar att han måste ha biljett och komma fram och visa, han viftar med bön remsa och så tjafsar de en stund. Trevligt.

3. Idag när jag åkte hem efter att ha lämnat Dexter. Går på bussen, i vagnsutrymmet står en rullator och en tant med 100 (ungefär) väskor på en pirra. Hon står och glor elakt på mig ett tag till hon klämmer ur sig ifall jag inte kan fälla upp handtaget så folk kommer förbi lättare. Försöker förklara att det är en syskonvagn (en Phil & Ted) och att det inte hjälper att fälla upp handtaget, för syskonsitsen går ändå ut så långt. Hon bara gnällde vidare och suckade och sa nåt om vagnar nu för tiden... Sa att den är för två barn och då tar den större plats. Hon vägrade fatta utan glodde surt på mig och mumlade elakheter resten av resan hem. Mysigt. Två andra resenärer var på min sida och sa att man inte ska gnälla på saker som har med barn att göra, kärringen säger att hon inte klagat. Ehh? Nähä? Så jäkla skum tant och jävligt omysig stämning i bussen sen.

Ser fram emot nästa bussresa. Verkligen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kör ba kör!

Aston var hur glad och nöjd som helst på barnpassningen på Friskis idag! Hade haft superkul tydligen. Nu finns det inga ursäkter alls att inte gå till gymmet! Latmasken i mig är besviken, men resten av mig är glad, bara att köra hårt nu! Och tro mig, jag gjorde det! Helt darrig i kroppen fortfarande.

I eftermiddag ska vi iväg och kolla på en förskola som Aston förmodligen kommer få börja på i januari om det inte blir så att något barn på "vår" förskola slutar/flyttar. Det som är tråkigt (och bra) med privata, de klämmer inte in extra barn i grupperna. Denna vi ska kolla på ligger bara ett kvarter från vår så det blir inte så fasligt jobbigt om de måste gå på olika ett tag. Sen kommer vi nog flytta Aston till vår förskola till hösten, om det inte funkar sjukt bra med att ha två eller om Aston verkligen älskar att vara på den.

Ska bli kul att kolla hur den ser ut i alla fall! Hoppas den verkar bra.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Mina bebisar!

Vid läggningen idag så slogs jag av hur stor Aston blivit! Han låg bredvid mig i sängen och gosade en stund innan jag la honom i hans säng, och när vi låg där så tänkte jag på hur det var när han var liten bebis och alltid sov med mig. Han var så liten och nu är han en pojke, ingen bebis längre! Känns så konstigt...

Nu senaste veckan har jag rensat ut kläder så de har rätt storlek i sina lådor. Under sommaren har typ alla Dexters byxor blivit för korta. Aston kan ha kläder som jag rensade ut från Dexters garderob i början på året. De kommer ju ha samma storlek i kläder snart känns det som!

Fixat deras tripp trapp stolar också, sänkt ner och justerat benlängden. Helt plötsligt ser det ut som en stol för typ en tonåring.

Äh jag vet inte. Känner mig nostalgisk. Visst är det skönt att de blir större, men samtidigt... De blir aldrig såhär små och gulliga igen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fezt.

50-års fest igår. Min pappas sambo som fyllde. Mamma och hennes "nya" man satt barnvakt hemma hos oss och jag och maken lånade deras lägenhet. Passade ypperligt! Festen var trevlig och jag kände mig ganska snygg för en gångs skull, kanske borde piffa mig lite oftare? Hm. I och för sig är inte dreggel på axeln särskilt piffigt och det får man garanterat här hemma vare sig man vill det eller ej.

Bästa med festen var ändå att få sova en natt ostört, och att kunna vakna upp kl 08.30 och känna att nä, jag tror jag sover lite till ändå. Sen gå upp 10.30, äta frukost, mysa och göra ingenting. Sen ta bilen och köpa pizza, åka "hem" igen och slökolla på tv och dega. Fantastiskt!

Vid 4 åkte vi hem igen och så var det full fart som vanligt. Allt hade gått bra, men Aston hade sovit ganska dåligt, så tyckte lite synd om dem...

Imorgon börjar vardagen på riktigt då Henrik börjar skolan igen. Tänkte försöka komma in i gemet på en gång och gå till gymmet. Barnpassning vid 11.30. Borde vara lagom sovtid alternativt lektid för lille herren så förhoppningsvis funkar det. Den som lever får se.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Annorlunda födelsedag.

Idag fyllde Aston 1år! Min lilla bebis börjar bli så stor. Han fick lite presenter på morgonen och så en muffins med ett ljus på. Sen lämna vi Dexter på förskola och så begav vi oss till makens mormors begravning.

Så lilla Aston fick "fira" sin dag på ett lite annorlunda ställe... Men det var fint ändå och han uppträdde ypperligt, förutom när han bajsa mitt under gudstjänsten. Men måste man så måste man så att säga!

Efter så firade vi honom på ett lite roligare vis, åkte till eriksdalsbadet och busade en massa (efter att vi hämtat Dexter). Han älskar att bada den lille parveln så det var ett lämpligt ställe att fira honom på.

Såhär söt var han i morse;



- Posted using BlogPress from my iPhone

Gym.

Träningen gick bra. Aningen virrigt tyckte jag, blev lite väl mycket på samma gång. Han hade så många idéer och förslag att det inte blev nån struktur. Men är glad att jag fick tips på nya övningar, många som bygger muskelstyrkan ordentligt. Han visade också hur marklyft går till, vilket är det närmsta man kan komma i en övning inför att lyfta dockan.

Han sa också att jag har en stark rygg. Hm, undrar var den kan komma ifrån?! Bära barn hela dagarna kanske? Hehe.

Nu är min plan att springa tre gånger i veckan och gymma minst två. Gymmet hoppas jag kunna gå till på dagtid, de har barnpassning där så det borde gå. Bara att hålla tummarna att Aston accepterar att vara där utan mig.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Styr upp lite.

Jippie, äntligen tagit mig i kragen och gått och bokat tid med en personlig tränare på Friskis. Imorgon kl15 blir det av. Hade helst haft samma kille som förra gången, men det gick inte. De var rätt uppbokade nu vilket jag förstår... Alla ska väl börja träna nu igen efter semestern. Men Josef får duga! Hehe.

Firade mitt engagemang med att springa en sväng. Inte långt och inte särskilt snabbt men är ändå nöjd då det var några veckor sen jag sprang nu.

Nästa fys ska jag INTE misslyckas! Om jag nu blir kallad förstås...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Framtidsplaner.

Inga vattkoppor än! Fattar ingenting.. Igår trodde vi verkligen att det var på gång, Aston hade röda prickar på axeln och några på magen. Men sen blev det inget mer! Skumt. Att bara vänta såhär blir man ju galen av! Börjar hoppas lite att de redan haft det utan att vi märkt, men vågar inte riktigt för det lär man få ångra!

Angående mina framtidsplaner så, jo helst av allt vill jag bli polis. Men vägen dit är lång och det är osäkert ifall man kommer in. Förra omgången sökte runt 7000 personer, 2000 kom vidare till fys (jag inkluderad). Sen blir ungefär hälften av dem som klarade fysen kallade till centrala tester. Där får man göra en grundlig läkarundersökning, göra ett slags intelligenstest och ha intervju med dels en psykolog och dels med två poliser som "grillar" en. Efter det väljer de ut dom med bäst poäng till skolan.

Så det är osäkert och jag känner att jag inte kan satsa allt på ett kort. Jag måste ha en back up plan. Men det är så svårt! Min original plan var att söka PHS och att också söka till sjuksköterskeprogrammet till våren. Då hinner jag läsa ett halvår innan jag eventuellt kommer in på PHS. Att ha läst lite på SSK-programmet lär ju inte vara till min nackdel hos rekryteringen hos polisen oavsett och då har jag något att falla tillbaka på om det inte skulle gå vägen.

Det som lockar med sjuksköterska är väl framför allt barnmorska, men även typ ambulansen, narkos och sådant. Men jag tror att man också hittar intressen under resans gång så att säga och då kanske jag ändrar mig (för ovanlighetens skull). Hehe.

Det här med samhällsplanerare var mer ett sidospår jag upptäckte när jag kollade i utblidningskatalogen. Det verkade som att det kunde vara intressant men efter mötet med studievägledaren så känns det inte alls lika kul.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Åtta kronor.

Idag gjorde jag nåt som jag är lite stolt över. Jag var och handlade lite smågrejer, bland annat äpplen. Betalade och så kollade jag på kvittot, vilket jag brukar göra lite snabbt sådär. Upptäckte att de tagit för mycket betalt på äpplena. I vanliga fall brukar jag bara strunta i sånt, eftersom jag tycker det är lite pinsamt. Känner mig så snål också...

Men gick tillbaka och påpekade felet, kassörskan tackade mig till och med för att jag gjorde det! 8kr fick jag tillbaka, de hamnade i barnens sparbössor.





Mötet idag gick sådär... I bästa fall kan jag spara in ett halvår genom att använda mina kurser. Sen så är själva yrket rätt flummigt, man "blir" ju inget egentligen... Så jag vet inte. Känner mig inte supersugen längre på det alternativet.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kalas.

Idag hade vi 1-års kalas för Aston. Han fyller inte förrän på fredag egentligen men det passade bäst denna helgen. Det blev fika med tårta, en vi gjort själva. Dexter var med och hjälpte till, och maken med. Familjeprojekt! Är nöjd med resultatet, särskilt eftersom jag använde en plastpåse som sprits...




Aston fick smaka lite bulle, muffins och tårta, allt slank ner. Är inte direkt förvånad, den ungen äter typ allt, och socker har väll ingen någonsin tackat nej till?




Lite annorlunda kalas blev det dock, då ingen av mina föräldrar kunde komma. Mamma skulle ut med båten i helgen men kommer imorgon istället. Pappa skulle köra ett genrep med cykeln + utrustning då han ska cykla till Italien om två veckor. Farsan, ja han kunde inte av okänd anledning. Mina syskon kom i alla fall, och makens familj + några vänner till oss.

Imorgon ska jag till en studievägledare på Stockholms Universitet. Ska kolla om jag kan tillgodoräkna lite kurser om jag skulle påbörja samhällsplanerarprogrammet till nästa höst. Om det går så kan jag bli klar på två år istället för tre och det skulle vara sweet! Så håll tummarna!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kalas-pepp unge!

Själv hemma med barnen, maken är på 30-årsfest. Läggningar med två barn på en vuxen är verkligen skitjobbiga. Nu väntade jag med att lägga Dexter tills att Aston somnat. Trodde jag. Han började skrika 10 minuter senare. Som tur var fick jag Dexter att ligga kvar i sängen medan jag gick in till Aston. Hur? Genom att lova att prata om kalaset imorgon.

Han är verkligen eld och lågor inför det! Även fast det inte är hans eget kalas. Ballonger, alla hans favorit-släktingar kommer, saft och fika... Och hjälpa att öppna paket! Han ville inte ens läsa nån bok nu på kvällen, ville bara prata om kalaset. Sötunge.

Tygblöjor blev ju inte riktigt vad jag hoppats på förresten. Aston fick värsta skavsåret på benet av dem så fick avveckla ganska snabbt... Typiskt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tygblöjor.

Jo jag har ju bestämt mig för att testa tygblöjor. Har tänkt på det länge, sen jag fick Dexter, men har inte orkat sätta mig in riktigt... Det är verkligen en djungel! Finns massa olika typer och märken av blöjor, olika system, tryckknappar och kardborre, vikblöjor, pocketblöjor... Ja en djungel helt enkelt!

Pocket varianten verkade smidigast tyckte jag, men de är dyra! Allt i ett blöjor också, som är som en engångsblöja fast man tvättar den istället för att slänga. De är dock snordyra och man behöver massor för att klara sig.

Vikblöjor är billigast men det är i princip bara en fyrkantig bit tyg som man viker och sen lägger i en blöjbyxa. Lite väl meckigt.

Så få blev det mellantinget. Formsydd innerblöja, dvs den barnet kissar i, och så ytterbyxa på det. Innerblöjan ser ut som en vanlig blöja fast är i tyg och har en extra bit tyg på mitten för extra uppsugningsförmåga.

Hittade ett paket med typ 25 innerblöjor och 12 blöjbyxor för 300 spänn och slog till. Har bara hunnit tvätta dem hittills så någon recension har jag inte än. Nu testar han den för första gången!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Okey då.

Förlåt Ann! Hehe...

Liten svacka i bloggandet blev det visst. Min vana trogen.

I helgen blir det 1-års kalas! Och vattkoppor. Kul kul. Förhoppningsvis håller de sig borta till på måndag, men med min sedvanliga tur så kommer de säkert imorgon och är som värst på söndag...

Fast vi är i och för sig lite osäkra på om Dexter redan haft det. Han hade två blåsor på ryggen i söndags som snabbt blev skorpor. Men sen inget mer... Inkubation är ju mellan 7-21 dagar, vanligast är 14-15. Så det KAN ha varit det. Men vågar inte hoppas.

Idag bakade jag en massa bullar till kalaset. Har en ny ugn och det var första gången jag bakade i den. Gick okey, men verkar som att den är lite väl varm underifrån, bullarna blev typ brända undertill, fast de var nästan lite väl ljusa uppe. Irriterande! Men orkar icke baka en gång till, det får duga men halvbrända bullar. De ser fina ut i alla fall.




Och jo, jag var på helkroppsmassage och ansiktsbehandling igår! Fick det som födelsedagspresent i november... Såattehhh var ju dags att använda. Kom dit och fick träffa "min" massör, en blond liten späd sak. Tänkte att, Nej, nu blir det lite oljeinpackning och tafsande. Såg inte ut som hon hade någon muskelstyrka över huvud taget. Men där hade jag fel vill jag lova! Starka nypor den där bruden! Tryckte på mina muskelknutor så jag trodde både ben och armar skulle trilla av. Hur skönt som helst! Vill dit igen, helst imorgon!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Gärdet!

Sitter inne på Dexters rum och väntar på att han ska somna... Tar sjukt lång tid idag. Han sov rätt sent på dagen i och för sig så det är antagligen därför.
Men vi har haft en mysig dag idag i alla fall! Åkte ut till Gärdet och hade picknick, och så hade vi köpt en drake till Dexter som vi provflög. Gick sådär till en början men sen började det blåsa lite mer och då fick vi upp den jättehögt! Ända till linan tog slut faktiskt.




Sen gick vi för att kolla på elefanterna från cirkusen som slagit sig ner på Gärdet. Dexter tyckte det var superkul och Aston tittade storögt han med. Fick muta med fika för att komma därifrån!




Imorgon drar vi till landet, förmodligen för sista gången den här sommaren. Denna gången blir det fullt hus med både svärföräldrar och svågrar, trevligt värre!
Nu somnade han!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Trött!

Nätterna nu för tiden är för jäkliga alltså. Förstår inte vad problemet är. Aston vaknar och skriker hysteriskt flera ggr per natt, däremellan sover han oroligt och gnäller/vaknar till så jag måste gå in och klappa om honom eller ge nappen flera gånger. I natt så kom dessutom Dexter in till oss när Aston väl lugnat sig. Sov asdåligt.

Som tur är fick jag sovmorgon, ända till halv 11 faktiskt. Vi har gjort så nu att jag tar nätterna och maken morgnarna. Vet inte hur jag kommer överleva sen när maken börjar skolan igen... Men förhoppningsvis har det ju ordnat upp sig lite till dess.

Inte för att jag tror det, särskilt eftersom vattkopporna kommer göra entré snart. Då får nog ingen av oss sova. Jippie!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vattkoppor.

Usch, jag har lite ångest för något vi gjorde igår... Känns som vi försökt undvika detta hela sommaren och nu så gjorde vi det med flit. Det är vattkoppor jag syftar på. Känns som att alla haft det den här sommaren, och om de inte haft det så har de trott att de eventuellt kanske kunde ha blivit smittade och bla bla. Det är ju en epidemi som går här i Stockholm, det var bara en fråga om tid förrän barnen skulle fått det ändå, särskilt nu när Dexter börjat förskolan.

Så när jag fick sms från brorsan att deras son fått vattkoppor så bestämde vi oss efter mycket velande att åka dit och smitta ner barnen med flit. Jag tycker det känns skitjobbigt nu. Men av alternativen som fanns så tror jag att vi gjorde rätt. Såhär resonerade vi:

• Barnen kommer troligtvis bli smittade under hösten i vilket fall
• Nu kommer vi kunna vara hemma båda två med barnen när de är sjuka
• Om de blev smittade senare skulle Henrik gå i skolan och jag få vara hemma själv med dem
• Om de blev smittade efter Januari så har vi båda börjat skolan och behöver vabba/missa skolan i 2-4 veckor

Det som vägde emot är att Aston fortfarande är så liten. Och att om barnen blir allvarligt sjuka (hjärnhinneinflammation till exempel) eller om barnen får en massa ärr så är det vårt fel. Dåligt samvete garanterat.

Om jag trodde att barnen skulle klara sig ifrån vattkoppor under hösten utan att vi smittat dem med flit så skulle vi aldrig gjort det. Men det känns som sagt som att det var omöjligt att slippa ifrån. Vi har varit nära flera gånger under sommaren och undvikit att träffa folk, och då har vi varit hemma allihop så det har funkat.

Jaja. Nu är det gjort i alla fall. Får hålla tummarna för att det blir en lindrig variant.

God morgon!

I morse blev jag väckt av att maken skrek "Jessica kom, snälla!" och så ett skratt efter. Jag gick upp, och möttes av maken som bar på Aston. Han bar honom långt ut från kroppen och han kunde inte sluta skratta.

Han klämmer ur sig att Aston bajsat på golvet i köket, att Dexter ramlat i bajset, och att han tror att Aston ätit bajs! What?! Går ut i köket till Dexter som sitter på en stol och ser ledsen ut. Råkar trampa i bajs. Försöker torka av foten samtidigt som Dexter sitter och säger "oj oj" och "hjälp mig mamma". Inser att han har bajs över hela benet och att det är ganska taskigt av mig att torka av mig själv först.

Så torkar av Dexter hjälpligt och sen bär jag honom till duschen som redan ockuperas av bajsätaren.

Liksom HUR händer det här? Vart var maken när hela härligheten skedde? Han slängde en blöja fick jag höra sen. En blöja som kunde förhindrat det hela. Bevisar bara att VAD SOM HELST kan hända på en halv minut när man har barn.

Men jag skyller på maken. Detta hade aldrig hänt om jag varit själv med barnen. Nej nej. Host harkel.... Ehhh. Vi säger så.

Hur som helst var jag inte jättesugen på frukost sen.



Finsmakaren, här ätandes ost och kex.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Min stora pojke.

Cyklade och lämnade Dexter på förskolan i morse. Han är bra på att få en att känna sig duktig min son, satt och sa "snabbt du cyklar mamma!" hela tiden. Artig är han också, när vi cyklade iväg så stod jag upp för att få fart på cykeln, då sa han "sätt dig, sätt dig!" till jag gjorde det, och då sa han "tack mamma". Haha, lilla sötunge!

Nu när han börjat på storbarn så lämnar man honom i lekparken nedanför förskolan. Alla har en väst och så får de springa runt lite som dom vill. Han har blivit så stor, det är helt sjukt! Känns lite sorgligt samtidigt som det är fantastiskt roligt att se han utvecklas. Han är så himla rolig nu också, skojar och säger roliga
saker.



6 månader gammal



1,5 år gammal



2,5 år gammal

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mhm.

Sovmorgon idag! Kunde jag sova? Nej. Typiskt, men det är som det brukar. Skönt att bara ligga i sängen och slappa om inte annat. Idag har vi dessutom ingenting planerat alls, vilket känns hur skönt som helst. Varit lite mycket senaste dagarna tycker jag, även om det mest varit ganska roliga saker (när/hur hände det att jag började tycka att storhandla är kul?!).

Igår lämnade jag tillbaka bilen hos min farmor som sagt, och så stannade jag och fikade en stund. Vi pratade om allt möjligt, från vädret till döden. Jag har alltid haft nåt särskilt band med min farmor, det är nåt speciellt med henne. Jag träffar henne inte alls så ofta som jag vill och borde. Borde försöka styra upp det på nåt sätt, men det är svårt när vi dels bor rätt långt ifrån varann och så allt med barnen. Är väl bara undanflykter i och för sig, vill man så gör man.

Var hos min pappa som har en cykelaffär också och hämtade ut en ny cykel. Vår gamla blev ju snodd för en månad sen ungefär. Fick lite flashbacks från när jag jobbade där, saknar det lite... Doften av cykelolja, ahhh! Så gott! Och det är nåt speciellt med att ha riktigt smutsiga meckarhänder och sen gå och tvätta dem och se hur vattnet blir helt svart. Haha. Jag är lite störd med det där känns det som.



Vårt nya vrålåk, blev en röd istället för svart denna gång. Hoppas vi får behålla den!

Halva listan avklarad.

Blev inte riktigt som planerat idag. Åkte och storhandlade och shoppa lite på Ikea, men de två sakerna tog lite för lång tid så struntade i resten. Åker imorgon och fixar det istället. Enda anledningen att åka idag var för att slippa betala parkeringsavgift, men känns som det kan vara värt 30 spänn att slippa hetsa.

Blev en hel del inköp, ungefär en hiss full;




En hel del mat och så lite grejer som vi tänk köpa länge på Ikea, bland annat lite fler lådor till barnens bokhylla, en stor pastakastrull, tvätthängare (gamla var lagad med tejp), lite fler glas och koppar... Och så köpte jag en ny kudde till mig själv. Jag har tre sen innan och alla är värdelösa. Nu slängde jag två av dem och behöll den minst värdelösa som "lägg under magen kudde"... Hehe.

Dexter fick börja direkt på storbarn idag, fick ny hylla på andra sidan hallen. Kändes stort! Han var ganska ledsen när jag gick, kändes jobbigt. Men så var det ju 6 veckor sen sist han var där så inte så konstigt kanske...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hemma!

Det känns skönt... Men på en gång när vi kom hem så blev det ett helt annat tempo! Känns att vi är i stan. Blir liksom lite stressad automatiskt. Störigt.
Vi tog tag i lite grejer som har legat och väntat länge bland annat:

• Fixa adresser till alla som ska få tack-kort (dopet)
• Beställa ny spis + mikro
• Tvättat
• Städat toan ordentligt (luktade pissoar innan, nackdelen med en 2-åring som går på toa)
• Fixat inköpslistor för mat och IKEA (tänkte passa på nu när vi har tillgång till bil)

Imorgon ska jag lämna Dexter på förskolan med bilen, sen åka och storhandla och gå på IKEA en sväng. Sedan åka hem, lämna grejerna + bilbarnstolar, åka vidare till Södertälje och lämna av bilen. Hämta vår nya cykel (vår gamla blev ju snodd), cykla till sjukhuset och hälsa på farmor, sedan cykla till Östertälje och ta tåget hem.  Allt detta helst innan klockan 3 så jag kan hämta honom med cykeln också. Haha. Good luck säger jag bara.

Idag var vi även och hälsade på lilla Adrian och hans familj. Denna gången åkte vi hela familjen. Barnen sov i bilen, både dit och hem, (plus nästan hela vägen hem från landet). Trodde det skulle bli nattningen från hell nu, men det gick förvånansvärt bra!




I Vällingby (där dom bor) var det ganska intressant. Vi gick till en lekpark och det första vi ser är två farbröder som sitter och dricker (stark?)öl och lyssnar på musik via sina mobiler. Sen springer en liten pojke i 2-års åldern fram till Dexter, asglad, och börjar dra i honom. Dexter blev typ livrädd. Haha. Stod och gömde sig bakom mitt ben... Men sen så började de leka efter en stund ändå. Han pratade nåt annat språk, men de gjorde sig förstådda. Den andra pojken var inte ett dugg blyg och ville gärna ha hjälp av både mig och maken. Intressant hur olika barn agerar! Också intressant hur olika föräldrar agerar... Jag skulle då aldrig få för mig att dricka öl i en lekpark, mitt på dagen! Känns ju lite.... Fel?

Landet!

Nu har vi varit på landet hela familjen ett par dagar och det känns betydligt roligare än när jag var själv. Betydligt mer krävande också förstås men det är det värt!

Vi har badat, både från bryggan och i balja (endast barnen i det senaste). Lekt, myst, plockar bär, ätit bär, jag och Henrik har druckit te och spelat backgammon på kvällskvisten, ja det har varit trevligt helt enkelt.



Aston städar verandan.




Dexter och maken ska ut och plocka bär.




Barnen åker vagn till sopkorgen.




Backgammon, var ungefär 4 år sen sist jag spelade!




Lite hallon vi plockat.

Idag åker vi hem och på måndag börjar Dexter på förskolan igen! På storbarnsavdelningen! Blir spännande.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hem till familjen!

Överlevde även denna natt, utan några incidenter dessutom. Skönt! Var dock tvungen att läsa ut boken innan jag la mig, så jag inte skulle ligga och fantisera ihop läskigheter från den. Inte illa pinkat att läsa ut en 400 sidors bok på en eftermiddag/kväll. Fatta vad mycket böcker jag skulle kunna ha läst om jag hade lite mer tid för mig själv!

Men nu saknar jag min familj. Så det gör ont i magen. Varit ifrån dem i 48 timmar och det räcker verkligen. Lite av ett wake up call det här, ibland längtar man så innerligt efter att få vara ensam (när man haft en skitjobbig dag med barnen tex) men det är inte så jäkla kul/skönt som man tror.

Nä, ska packa ihop mig i bilen och åka till färjan nu. Vill inte missa den!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Duktig kicka.

Jag har gjort lite nytta nu, känns bra. Har skakat alla mattorna i stugan, sopat lite inne och vattnat blommorna på altanen. Så sopade jag altanen också. Efteråt var jag ungefär lika dammig som mattorna var innan behandlingen, så jag gick ner till vattnet och tog ett dopp. Första gången jag doppade huvudet den här sommaren faktiskt.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Läsa bok tror jag det får bli.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Precis så som man inte vill vakna.

Jag överlevde natten! Men det var på håret... Och då menar jag PÅ håret.

Vaknade nämligen med ett ryck runt halv1 i natt. Av att det kändes som att något var i mitt hår. Rycker till (såklart) och då låter det som att något krafsar/springer iväg! Iouw! Fick lite panik och tände lampan. Såg inget såklart.

Kan ju säga som så att det var INTE lätt att somna om efter det. Låg och funderade länge på vad det var för något, en mus kanske? Det skulle förklara krafset. Om inte krafset skulle hörts så kunde det varit en fluga eller nåt. Men så började jag ifrågasätta om jag ens hört krafset? Eller känt nåt i håret? När man är nyvaken är inte alla sinnen på topp direkt.

Jag övertalade i alla fall mig själv att det nog inte var en mus, och OM det var det så gjorde det inget, för de är inte farliga. Sen började tankar gå till spöken och sånt, fast jag inte tror på dem egentligen. Men där fick jag hejda mig själv för hade jag börjat nojja om det hade jag aldrig somnat.

Till sist så måste jag somnat ändå, för jag vaknade vid 9 i morse. Är lite sugen på att åka hem ikväll men ska försöka stanna kvar och ta det som en utmaning. Eller nåt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag är inte rädd, jag kan flyga...

Nu börjar det bli lite mörkt här ute på landet. Innan jag åkte ut så tänkte jag att det inte skulle vara några problem alls att vara här ute själv nattetid. Men det känns liiite jobbigt faktiskt. Mest för att det var så sjukt länge sen jag sov ensam, alltså helt ensam. Utan barnen i lägenheten och/eller utan maken. Sen är det ju lite tystare här ute än inne i stan om man säger så. Och tystare = man hör mer konstiga ljud.

Sen är jag rätt bra på att hetsa mig själv också. Vilket jag tänker försöka undvika nu. Har låst dörren i alla fall, vilket kändes lite larvigt men hey, man vet aldrig!

Så tänker jag INTE titta på True Blood heller. Får se om jag vågar läsa min bok.

Hälsningar/ Tönten på landet


- Posted using BlogPress from my iPhone

Kakmonstret på Adelsö

Lite svårt att varva ner. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Vädret är sådär, inte så man kan sitta ute och sola direkt... Hittills har jag gjort detta:

• Lagat och ätit lunch
• Ätit massa godis
• Kollat serier på datorn
• Tagit bort en död fågel från verandan
• Försökt döda en äcklig spyfluga men misslyckats

Den döda fågeln var ganska äcklig. Halvt uppäten. Luktade as (vilket ju makes sense). Det var ett litet projekt att få bort den, försökte hitta en spade att ta bort den med, men hittade bara en barnspade. Ville inte gärna använda den eftersom Aston älskar spadar och gärna stoppar dem i munnen... Iouw liksom. Slutade med att jag använde en simfena. Ha! Lite ironiskt på nåt sätt. Ingen dykning här inte, bara lite avlägsnande av lik.

Tur att jag inte är själv oftare. Då skulle jag väga runt 200kg förmodligen. Kan inte sluta äta. Det blir att jag har det som en grej när jag inte har nåt att göra. Sen har det nästan blivit som en ritual för mig på kvällen hemma, när barnen sover, att sitta och äta nåt (behöver inte vara godis, kan vara Digestive eller en macka). Som markering liksom, att nu är det avslappning som gäller. Så nu när jag är själv blir det äta hela tiden helt enkelt. Jaja, gör ju inget egentligen, förutom att jag mår lite illa... Haha.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lipsill

Varit hemifrån i 3,5 timme och fick nyss en bild mms:ad till mig. Jag började grina lite. Saknar dem redan. Sjukt det där, man längtar efter egentid, sen när jag får den så kan jag knappt tänka på nåt annat än familjen.

Men erkänn att bilden är fin!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Semester!

Imorgon ska jag på semester. ENSAM! Kan ni förstå?! Jag kan knappt göra det kan jag ju tala om. Jag har lånat min farmors bil, och imorgon åker jag till landet och ska vara där till på torsdag. Utan barnen. Och utan mannen. Bara med mig själv. Det ska bli så sjukt skönt så ni anar inte. Ska bara ha det tyst, läsa bok och göra så lite som möjligt.

Känns overkligt.

Syskonkärlek

De åkte tillsammans i vagnen hela vägen hem från stranden. Supergulliga med varann! Visserligen bara typ 5 minuters färd men ändå.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Morgonnöje.

Men för vem?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Bebisbesök.

Träffade en liten plutt till bebis idag. Sådant är inte bra för ett klent hjärta som mitt. Är så sjukt svag för bebisar av någon anledning. Var inte alls det innan jag fick barn själv, men nu efteråt så vill jag röva bort varenda bebis jag ser. Så jag kan gosa och sniffa och pilla på dem. Och ha dem liggandes på min mage som en liten mini-koala.

Okey. Jag låter lite sinnessjuk inser jag nu. Haha. Men ja, det är så jag tänker, inte så jag gör så att säga. Dessutom inser mitt logiska jag att små bebisar är ganska jobbiga också om man måste ha dem 24 timmar om dygnet. De sover mycket förvisso, men de vaknar ofta också. Äter ofta. Bajsar ofta. Sen gör de inte så mycket mer.

Nä, de får nog behålla sin lilla bebis ändå. Snällt va? Ha! Han var verkligen übersöt och "snäll", men jag har ju mina egna bebisar att ta hand om. Aston är ju bebis fortfarande, och Dexter beter sig i alla fall som en ibland... (suck). Alla åldrar har verkligen sin charm ändå, och sina nackdelar. Gäller att försöka uppskatta tiden som är nu, för den försvinner så fort, fortare än man anar. Men det är svårt. Känns som man bara försöker överleva dagen många gånger...

Ha, nu lät jag sjukt bitter med det där sista, men det jag menar är väl att det är så mycket hela tiden. Man ska räcka till för allt. Man ska hinna med allt. Fast man har sovit dåligt, har mensvärk, huvudvärk och är allmänt misär så ska man ändå alltid finnas där. Helst med ett leende på läpparna. Har man inte det så får man dåligt samvete.

Lät ännu mer bitter nu. HAHA. Nä men jag är nog mest stressad. Stressad över att det känns som att jag inte hinner njuta av att barnen är som de är. För att det är så mycket annat. Vet liksom inte hur jag ska balansera allting. Försöker mitt bästa såklart och jag inser någonstans att det duger, att det får lov att duga, men jag vill ändå alltid vara bättre än vad jag är.

Gammal anekdot.

Jag fattar inte hur alla hinner blogga! Jag hinner ju knappt gå på toa... Så ni får en gammal anekdot så länge, kanske en repris för vissa. Jag hittade den när jag rensade lite i datorn och tyckte den var ganska skoj (och lite pinsamt, tala om sig själv i tredje person), here goes;

Det var en gång en brud, som även kallas Jessica, som var jättetrött. Så trött att även fast hennes två vänner (Emmy och Mickan) skulle gå ut på kvällen så bestämde hon sig för att gå hem och sova. Då vännerna råkade bo hemma hos henne så lämnade hon dörren öppen och stängde den endast genom att ställa en väska framför dörren. Detta kanske låter konstigt, men enda sättet att stänga denna dörr är genom en hasp, och om man använder den betyder det att personen innanför dörren måste gå upp och öppna för den utanför. Detta hade Jessica ingen lust med alls, därav väskan.

Klockan fyra på morgonen vaknar hon av att naturen kallar. Märker direkt att dörren står vidöppen och noterar att personen som ligger i Emmy's säng ligger ganska konstigt. Kroppen är i sängen, men benen ligger utanför. Går dit och tittar närmare, och då upptäcker Jessica till sin förskräckelse att det inte alls är Emmy! Det är en vilt främmande person som däckat i hennes säng.

Jessica känner sig förvirrad och vågar inte peta på den däckade kvinnan som ligger i sängen. Vem vet, hon kanske blir våldsam, tagit droger, whatever. Så hon ringer till sina två vänner och undrar om de eventuellt lovat någon flicka att de kan få sova hemma hos dem. Men nej. Det hade dom inte. Jessica påpekar då att det var ju väldigt konstigt eftersom det nu befinner sig en främling inne i deras rum. Mickan och Emmy skyndar sig direkt hem till Jessicas undsättning, och hjälper henne få ut bruden i sängen, slänger vatten i ansiktet på henne då hon inte vaknar upp. Då försöker hon gå tillbaka in i rummet, varpå Emmy vänligt men bestämt (mer bestämt än vänligt) påpekar att det inte är hennes rum! Jessica går och sover igen medans de andra två vännerna följer med bruden och försöker hitta någon som känner igen henne. Lämnar henne till slut med en av hennes kompisar (tror dom).

Morgonen därpå märker Jessica att den ovälkomna gästen lämnat en souvenir efter sig. Hennes väska, plånbok och mobiltelefon som ringer oavbrutet hela morgonen. Det vill säga innan Jessica bestämmer sig för att gå upp och svara, för då dör den såklart av batteribrist. Så hon går till jobbet istället, och Mickan och Emmy löser det hela under dagen. Den däckade bruden hade inget minne av det hela och undrade vart dom hade hittat väskan. Hon lät något förvånad när svaret var "I vårat rum!".

Men slutet gott allting gott, och nu är det inga väskor som stänger deras dörr längre i vicket fall!

Insikt.

Idag har jag insett något. Jag vill inte vara 4-barns mamma. Jag trodde väl lite innan att det skulle vara lite roligt att ha många barn, men nä. Jag tror inte det. Om jag inte vinner på lotteri och kan hyra in någon som städar, lagar mat, handlar och så en nanny förstås. Men det lär ju aldrig hända, särskilt eftersom jag aldrig köper lotter. Såattehh..

Hur fick jag denna insikt då? Jo, grannbarnen kom upp och lekte en stund. Två flickor på 4 och 6 år. De har en lillebror också som är 2, men han kunde inte följa med denna gången. Missförstå mig rätt, tjejerna var supergulliga, och barnen lekte jättefint med varann. Dexter lös upp som en sol och hade verkligen kul tillsammans med yngsta tjejen. Stora flickan blev lite kär i Aston och tog hand om honom jättefint.

Men. Vilket liv det blev! De skrek inte ens. De bara pratade. Allihop. Samtidigt. Haha. Man vill ju lyssna på alla också, men det blev aningens svårt. Det var väl det som befäste min första tanke i detta inlägg... Jag vill ha tid att lyssna på alla mina barn. Känns som det kommer bli svårt bara med två.

Typiskt.

Version 2.0

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lösningen på problemet?

Värt ett försök i alla fall!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Natten till idag.

Plus: Aston sov hela natten utan några uppvak alls!

Minus: Dexter sov i vår säng. Vilket innebar att jag sov på soffan.

Vanligtvis lägger vi Dexter i vår säng och bär över honom till hans egen, då Dexter tar lite längre tid på sig att somna och stör Aston. Men på sista tiden så har Aston varit sjukt lättstörd på natten också, så han vaknar när vi tar in Dexter. Sen är cirkusen igång och Aston vaknar av och till hela natten...

Sova i samma säng alla tre (jag, maken och Dexter) funkar inte heller så bra. Han rör sig jättemycket, sparkas och tränger ut oss. Slutar att vi ligger som ett stort H med mig och maken på varsin kant.

Känns lagom kul att säga god natt och lägga sig på soffan, men då får i alla fall alla sova!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jo men visst.

Pretty boring day idag... Enda som var lite skoj var att en kompis + bebis kom och hälsade på en sväng på förmiddagen. Sen har vi bara gjort tråkiga måste-göras saker. Var och storhandlade mat (igen) i Liljeholmen, med båda barnen denna gången. Skoj skoj. Fixade även ny stekpanna, duschmunstycke, nätverkssladd och lite annat plock.

Intresseklubben antecknar.

Så. Jävla. Bra.

Min löparhistoria.

Sprang precis 4km som kändes som 100mil ungefär. Förstår inte. Sprang en ny runda som jag trodde skulle vara mycket längre än den jag brukar springa... Men det var den inte. Eller jo, 1300m längre visserligen, men innan jag sprang så trodde jag att det skulle bli en halvmil. Minst. Men icket. Känner mig lite besviken. Har aldrig sprungit en halv mil innan. Skulle vara "kul" att göra det tror jag. I alla fall efteråt. Ha!

För de som undrar så började jag springa för ett halvår sedan ungefär. Hade aldrig gjort det innan. ALDRIG. Om man inte räknar en halvsnabb spurt till bussen med efterföljande astmaanfall som att springa förstås. Det var sjukt jobbigt att komma igång, jag gick mycket, flåsade och tyckte allmänt synd om mig själv. Skulle nog aldrig ha fortsatt om jag inte haft ett specifikt mål. Har jag bestämt att jag ska klara något så brukar jag göra det också. Mitt mål då var att springa 2km på 10minuter. Kändes totalt omöjligt i början kan jag säga!

Första gången jag sprang var i Januari, ungefär 5 månader efter att jag fött Aston. Det var på löpbandet på Friskis och Svettis. Kommer ihåg att jag sprang 2km på 18 minuter eller nåt sånt. Kunde lika gärna ha gått!

Sen sprang jag lite då och då, la inte riktigt ner min själ i det eftersom det kändes omöjligt att nå målet. Men så 6 veckor innan jag var tvungen att klara målsättningen så fick jag en morot! Jag blev kallad till fystesten hos Polisen. Nu eller aldrig tänkte jag och började träna stenhårt. Sprang nästan varje dag. Först en "vanlig" runda, sen var jag ute och sprang med min pappa några gånger och han coachade mig en massa. I slutet så joggade jag till en 400m bana och sprang 2km på tid på den, sen joggade jag hem igen.

På dagen för testerna var jag sjukt nervös. Min bästa tid på bana var 10min och 25sek. Man har 10min och 15sek på sig under testerna. Men jag blev så sjukt peppad av hela situationen och så ville man ju inte skämma ut sig... Slutade med att jag sprang på 9.59! Sjukt glad och stolt är jag för det.

Från att vara nyförlöst, aldrig någonsin ha sprungit, till att klara 2km under 10min. Jag tycker jag är sjukt bra! Haha.

Sen hjälpte ju inte det så mycket förstås. Det är andra tester också, man ska göra Harres Test, som är en hinderbana, på 16sek (googla så ser ni testen) och så ska man lyfta en docka på 77kg. Jag klarade Harres precis, men gick bet på dockan. Hade lyft min pappa som väger ungefär samma, men på dockan så ligger all vikt i bålen + att den är helt "död", slapp och därför känns som att det är mer än en vanlig person som väger samma. Jag fick helt enkelt inte upp dockan. Kändes bittert, jag fokuserade för mycket på min svagaste sida och missade det som jag trodde jag skulle klara.

Nu är det snart dags att söka igen. Om man vill söka. Jag har inte riktigt bestämt mig än hur jag vill göra. Vet inte om jag orkar lägga den tiden och energin på all träning som krävs. Jag vill verkligen vara überfit om jag blir kallad till fys igen. Tänker INTE misslyckas. Så... Hm. Får se hur det blir.

Skön sovstil.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Idag vaknade Dexter 8.50! Fast han somnade vid 19.30 igår. Helt sjukt. Visserligen var han väl helt slut efter gårdagen, men ändå.

Igår åkte nämligen jag och Dexter till Nykvarn och hälsade på min vän Nina och hennes familj. Han fick åka snabbtåg, simma i pool, hoppa studsmatta, leka i massa lekplatser och framförallt hänga efter två 6-åringar hela dagen. Han höll typ på att somna i maten men lyckades hålla sig vaken hela vägen hem ändå.

Var grymt imponerad av Dexter i poolen också! Han bottnade inte men simmade runt en massa själv, från en kant till en annan, hoppade ner och doppade huvudet, simmade vidare och var inte ett dugg osäker eller rädd.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Top story.

Min kära vän Erica har fått sin bebis! En liten pojke som är hur söt som helst! Jag vill sniffa bebis NU! Så himla gulliga när de är sådär nykläckta.

Är så himla glad för deras skull! Och lite för min... Haha.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Payback!

Dexter är hos sin farmor och farfar och sover över, det känns som semester med bara 1 barn! Särskilt när Henrik tog detta enda barn till lekparken och jag fick sova i 1,5 timme nu på dagen! Lyx!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lagom nostalgiskt...

Typiskt!

Nu när vi är hemma tillsammans över sommaren så kör vi varannan natt/morgon här hemma, om man har sovmorgon så blir det till klockan 9-9.30. Den som har natten får sovmorgon och tvärtom. Tycker det funkar bra, men nu senaste veckan har jag haft otur, och känner mig lite bitter.. Haha. Mina nätter så har Aston vaknat en massa, varit vaken flera timmar på natten och sådär. Henriks nätter har han sovit utan att vakna en enda gång. Mina mornar har barnen vaknat mellan 6.30-7, Henriks mornar har de vaknat runt 8.

Jag VET att det bara är otur eller vad man ska säga, men vafan?! Ska det vara såhär? Skulle vi byta dagar så skulle det garanterat inte hjälpa. Kan ju inte direkt säga att "jag tar morgonen om de vaknar efter 8" heller. Även om jag har god lust till det... Haha.

Jaja. Det jämnar väl ut sig i slutändan antar jag.

Men what!?

Snö!? Hagel!? Seriöst? Känns som att man är med i någon slags domedagsfilm. Borde kanske bege mig till närmsta livsmedelsaffär och bunkra konserver.

Lek?

Jag och Aston har lite tid i lekparken bara han och jag, Dexter är och seglar med sin pappa och farfar.

Lekplatsen kan ju låta som en kul grej, men i princip handlar det endast om en sak; nämligen att förhindra att han äter på grus/stenar/smuts/fimpar. Kul va?

Tur att han är söt.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Just nu...

Jag brukar bli lite beroende av nåt särskilt godis då och då och just nu är det dessa:




Går runt och smygäter dem hemma, vilket inte är det lättaste kan jag tala om! De fyller hela munnen så jag får helt enkelt hoppas på att Dexter inte frågar mig nåt just då...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Shabby chic.

Känner mig alltid lite som en uteliggare när jag storhandlat såhär.




- Posted using BlogPress from my iPhone

High five på den!

Jippie, Aston sov hela natten! In och ge nappen en gång vid 23-tiden men det är ju mer än ok! Blev så jäkla glad när Dexter vaknade vid 06.45, var ett rent nöje att gå upp!

Nu sover Aston, jag och Dexter kollar på Pippi. Ordningen är återställd (for now).


- Posted using BlogPress from my iPhone

Underbart med barn ibland.

Sjukt jobbig dag idag. Aston var som sagt uppe mellan typ halv3-halv5 inatt. Jättekul. Sen sov barnen fram till halv9 och då kan man tro att vi tänkte "SCORE!" men nä, det gjorde vi inte, i alla fall inte jag. Varför? Sovmorgon kan väl aldrig vara fel?

Men jo, det kan det tyvärr, för det fuckar upp hela dagen. Mina barn har ganska fasta rutiner, så om något ändras blir allt fel. Nu hamnade första tuppluren för Aston under lunchtid = lunchen blev försenad. Sen ville han inte somna för sin andra lur i tid så han fick vara vaken till halv7 (nattning 7 vanligtvis) istället. Dexter har inte heller sovit, men det är inte alltid han gör det ändå. Resultatet var i alla fall två übergnälliga barn. I princip hela dagen.

Så. Om man då väger dessa mot varann; 1,5 timme sovmorgon mot en hel dags gnäll så är det ganska självklart vilket alternativ som är att föredra. Sen ville jag inte lägga Aston för sent på dagen heller, då jag vill försöka minimera risken för att han vaknar sådär på natten igen. Så håll tummarna. Eller nåt.

Ordning på torpet.

Nu har vi installerat wunderlist, en app som gör att man kan ha gemensam handlingslista, och satt upp listan med maträtter. Förhoppningsvis blir det inte korv och makaroner på ett bra tag framöver!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Bebis i låda.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Inte så sugen längre.

Tredje natten i rad som Aston vaknat mitt i natten och vägrar somna om på flera timmar.

Oh the joy.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Så gulligt ju.

Sitter och är helt tårögd till So you think you can dance. Blir så himla glad för allas skull när de går vidare.

Hm. Kanske är gravid ändå? HA!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Bebisar!

Idag var min bror, hans fru och deras bebis här och hälsade på. Nämnda bebis är bara 4 månader yngre än Aston, men han känns så mycket yngre! Känns som att det var evigheter sedan Aston var så liten och gullig! Han är visserligen liten fortfarande, men nu när han går och babblar på (om än oförståeligt) så känns han mer som ett barn än en bebis.

Blev lite bebissjuk faktiskt. Eller om jag ska vara ärlig så har jag varit det ett tag. På ett rent emotionellt plan alltså, jag vill egentligen inte ha fler barn. Inte just nu i alla fall. Skulle aldrig orka med det. Men ändå så hugger det till i hjärtat när jag ser småttingar, och när jag var och hälsade på min vän Erica som är höggravid (BF imorgon) så blev jag sjukt avundsjuk. Vilket är helt konstigt, jag som avskydde att vara gravid. Men det är nåt speciellt med den där första tiden, den där lilla bebisbubblan man är i. Mysigt och apjobbigt på en gång, men som vanligt så kommer man ju bara ihåg den positiva biten...

Men. Blir inga fler barn här på åtminstone 5 år och förmodligen aldrig... (Blir lite ledsen av att skriva det). Först ska vi få något som kallas anständiga liv, med utbildning, jobb, fast inkomst och så vidare. Men då är frågan om man vill "börja om" igen när barnen blivit så pass stora att de är lite mer självgående. Äh, den som lever får se helt enkelt (pensionärs-Jessica i farten). Så länge får jag kanske låna någon annans bebis lite då och då (hint hint Erica!)

Klapp på axeln.

Var ute och sprang idag, och sen körde jag lite hemma-gym övningar efteråt. Träningsvärk imorgon? Förmodligen.

På tal om Alien...

Lite Alien varning på de där ögonen ändå.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Recension.

Filmen var ok, jag gillar den typen av film på en ren underhållningsnivå. En grej som är lite typiskt mig är att jag lyckades förtränga att filmen skulle vara som en prequel till Alien filmerna. Jag visste det sen länge, men hade som sagt lyckats glömma bort det till igår.

Så hela filmen satt jag och tänkte att "fan vilken ripp off på Alien"! Haha. Så dum i huvudet. Det var först i allra sista scenen som jag kom på att just ja, det ÄR en Alien film. Smart tjej.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fråga.

Känns som jag tappat perspektivet här i min lilla småbarnsförälder-bubbla, så jag undrar; Kan man skriva om snippor och snoppar på sin blogg? Om ja så har jag en rolig anekdot, om nej så var det inget.

Nämen dra på trissor!

Detta måste vara något slags rekord! I tisdags satt min mamma barnvakt en stund på kvällen så jag och Henrik kunde gå och ta några öl på Strand. Idag ska Henriks syster komma hit och sitta barnvakt så vi kan gå på bio. Ni hör ju, TVÅ kvällar på EN vecka! Helt sjukt. Ikväll ska vi se Prometheus, har hört både bra och dåligt om den, men oavsett så är det skönt att komma hemifrån och göra något annat än det gamla vanliga.

På tal om annat så åt vi inte korv/köttbullar idag! Haha. Pasta till lunch visserligen, men med kyckling/cremé fraishe, till middag blev det tacopaj med SALLAD. Japp. Ni läste rätt. Och jag åt dessutom salladen. Tycker jag förtjänar en applåd faktiskt.

Ta mig i kragen.

Vad ska vi göra till middag? Det är den ständiga frågan här hemma. Jag HATAR den frågan så otroligt mycket. Ibland är vi duktiga och gör någon slags matlista och då funkar det ju bra, men så blir vi klara med rätterna på listan och så är vi fast i VSVGTM-träsket igen. Det absolut sämsta med den frågan är att det alltid blir skitäckliga saker till middag. Typ sånt som går fort. Läs pasta och korv/köttbullar. Jag är så trött på sån mat! Det är äckligt, "dyrt" och inte alls nyttigt eller särskilt mättande. Så varför hamnar vi alltid där ändå? Suck. Som allt annat så måste vi väl ta oss i kragen och bara göra det helt enkelt, men på nåt sätt så känns det mycket lättare att bara klaga på situationen än att göra nåt åt den. Ha!

En annan sak jag måste göra nåt åt är min träningssituation. Jag har sprungit en enda gång på en månad. Jag har varit på gymmet noll gånger. Inte okey någonstans. Har ingen ursäkt egentligen, bara det att jag förmodligen övertränade ett tag där och nu liksom bara fått nog... Jag vill vilja, men jag vill verkligen INTE. Vet ju att det enda som funkar är att bara göra det, efter ett tag blir det en vana och något jag nästan längtar efter.

...men på nåt sätt så känns det mycket lättare att bara klaga på situationen än att göra nåt åt den.

Matning eller mordförsök?

- Posted using BlogPress from my iPhone